- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
187

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGNUS ERIKSSON

medförde slutligen den svensk-mecklenburgska ligans upplösning, i
det att Henrik av Mecklenburg, hotad i flanken av Danmarks nya
bundsförvant Brandenburg, fann för gott att ingå förlikning med
konung Kristoffer.

Den svenska förmyndarregeringen lät det icke stanna vid att
hava korsat hertiginnan Ingeborgs och Knut Porses antidanska
planer. I klar insikt av att det gällde att så mycket som möjligt
beröva Ingeborg och Porse det faktiska maktunderlaget för deras
äventyrliga spekulationer, sökte den sätta sig i besittning av de
svenska slott och områden, som hertiginnan och hennes anhängare
hade i sitt våld. En strid uppstod, vars detaljer äro oss i det
hela okända. År 1323 ingicks en dagtingan, vilken tycks ha
inneburit, att de obekväma förläningsinnehavarna skulle utlösas
genom en större penningsumma. Förmyndarregeringen har
tydligen gjort sig möda att uppbringa de nödiga penningmedlen, ty
på hösten 1323 utgick befallning till alla riddare och väpnare
i Uppsala ärkestift — liksom förmodligen i andra delar av
landet — att till lindrande av böndernas pålagor för inlösen av de
i »andras» besittning varande slotten inbetala en tredjedel av dem
förlänade kungliga inkomster. Någon verklig uppgörelse lyckades
man emellertid på denna grundval icke åstadkomma, utan
fientligheterna upplågade ånyo. Först i början av 1326 kunde
förmyndarregeringen framtvinga en slutlig lösning av den långvariga
tvisten. Hertiginnan Ingeborg måste i stort sett böja sig för
riksrådets vilja med uppoffrande av sina egna och framför allt Knut
Porses intressen. Hertiginnan avstod från Axvalls och Hunehals’
(i norra Halland) slott jämte de områden hon innehaft i
Västergötland och Värmland och fick en delvis ersättning i Dåvö med
tilliggande i Västmanland. Knut Porse skulle inom sex veckor
lämna Sverige och icke få återvända utan den svenska
regeringens samtycke. Speciellt betonades, att de oförrätter Knut Porse
begått emot konung Kristoffer av Danmark icke betraktades
såsom gottgjorda.

Hertiginnan Ingeborgs och Knut Porses roll i Sverige var
härefter utspelad. Visserligen upphörde icke deras politiska
ränkspel. Vid den samma år 1326 inträffade katastrofen i Danmark,
vilken kostade konung Kristoffer hans krona, deltog Knut Porse

187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free