- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 2. Äldre medeltiden /
196

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOLKUNGATIDEN

svenska inflytelserna icke varit utan del i själva uppkomsten av
Skånes frihetsrörelse?

Skånedeputationens ansökan blev genast av konung Magnus
bifallen. Vederbörliga urkunder torde omedelbart hava utväxlats:
från Skånes sida tro- och huldhetsbrev, från konung Magnus’
sida skydds- och försäkringsbrev. Av dessa urkunder är numera
endast bevarat det speciella skyddsbrev, vilket konung Magnus den
19 juni 1332 utfärdade för ärkebiskop Karl av Lund och den
skånska kyrkan. Svenska rustningar vidtogos härefter, och trupper
insändes i Skåne till landskapets understöd emot holsteinarna. Som
greve Johan ingalunda var sinnad att utan vidare låta sig berövas
sin inbringande förläning, ägde inom kort krigiska
sammanstötningar rum. Dock framkom efter någon tid den tanken, att konflikten
borde kunna lösas på fredlig väg genom beredande av ekonomisk
ersättning åt greve Johan. Redan den 4 november 1332 lyckades
man också på denna grundval åstadkomma en överenskommelse
mellan konung Magnus och greve Johan — konung Kristoffer
hade under tiden avlidit och någon särskild representant för
Danmarks rike kom ej i fråga! Överenskommelsen innebar följande.
Greve Johan avträdde till konung Magnus Skåne med Bleking,
Lister och ön Ven, dock undantagandes Berga (Bjäre) och Norra
Åsbo härader, vilka medföljt Knut Porses förläning av Södra
Halland och nu innehades av hans söner. Konung Magnus hade
att härför utgiva en summa av 34,000 mark silver, vilken skulle
erläggas i bestämda terminer. Såsom säkerhet för den utfästa
betalningssumman skulle gisslan ställas och eventuellt även vissa
hertiginnan Ingeborgs besittningar inom Danmark lämnas i pant,
varjämte »hälften» av Hälsingborgs slott skulle tillsvidare
kvarstanna i greve Johans händer. Sedan full betalning skett, tillhörde
Skåne konung Magnus i egenskap av pant, vars inlösen förbehölls
den eller dem, som hade rätt därtill.

Det var en betydande framgång, som den unge konung
Magnus med ett slag uppnått. Dock hade den vunnits endast med
högst avsevärda uppoffringar. Trettiofyratusen mark silver, d. v. s.
efter gällande kurs 170,000 mark penningar, var efter tidens
förhållanden en oerhörd summa, som icke utan stora svårigheter lät
sig uppbringas. Konung Magnus’ finansiella situation var också

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 30 09:47:10 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/2/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free