Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
allt annat än lysande. Han började, såsom ovan omtalats, sin
regering med en tom skattkammare, och vi finna, att han i juli
1332 vid inköp av en stridshäst måste söka kredit för en summa
av 80 mark silver! Med uppbjudande av alla sina resurser
lyckades han dock tydligen sammanskrapa summan och verkställa de
stipulerade utbetalningarna — till stor del gingo dessa genom
lybeckska penningmän. Tyvärr känna vi endast några spridda
detaljer av de ekonomiska transaktionerna. I januari 1333 lånade
konung Magnus på en herredag i Örebro hälften av den svenska
kyrkotionden mot förbindelse att återbetala lånet redan följande
år. I februari 1334 lånade han av det svenska prästerskapet en
summa av 1,000 mark silver. Det brev, genom vilket sistnämnda
lån erkändes, yppade en särskild anledning för konungen att efter
bästa krafter påskynda Skånelösens inbetalning. Den till
holsteinarna ställda gisslan, heter det, hade många besvärligheter att
utstå, och några av gisslomännen hade t. o. m. belagts med bojor.
Det var därför naturligtvis dessa borgensmän och deras
anförvanter, som särskilt ivrigt påyrkade, att Skåneförbindelsen snarast
möjligt skulle infrias. De anskaffade medlen visade sig emellertid
icke till fyllest, och man måste tillgripa andra utvägar. Man synes
då hava kommit på den tanken, att de olika gisslomännen borde
var för sig förskottera vederbörliga borgenssummor och sålunda
själva lösa sig ur fångenskapen. I augusti 1334 befinnes också
Israel Birgersson i detta syfte hava för sig inbetalt ett belopp
av 450 mark silver. Åtgärden hade dock för konungens ställning
mycket ödesdigra följder. Konungen fann sig inom kort stå i
betydande skuld till enskilda personer, vilka enträget och pockande
begärde gottgörelse. Om den pinsamma situationen och de försök
konungen gjort att draga sig ur densamma upplyser en intressant
skrivelse av den 29 december 1336 från konung Magnus till
Södermanlands lagsaga — måhända ha liknande brev även utgått till
andra delar av riket. Konungen säger sig i denna skrivelse hava
försport det onda rykte, som gick om honom i landet, nämligen
att han icke ville sina »tjänstemän lösa av den skuld, de äro i
komna för vår skull». Mot detta rykte protesterar han nu med
angivande av vissa för sakens bedömande betydelsefulla
omständigheter: För det första hade till vederbörande »tjänstemän» såsom
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
