Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
och andra handelsavgälder inflöto därifrån i den kungliga
skattkammaren. Mot konungen måste därför all storhandels målsmän
rikta sina blickar, då det gällde att befästa och ytterligare utvidga
den position, som vunnits i den skånska handelssamfärdseln. Vad
särskilt lybeckarna beträffar, kunde de kanske också, såsom ovan
anmärkts, åberopa ett visst deltagande i Skånes nyss
genomkämpade frihetsrörelse.
Konung Magnus befanns även villig att i stor utsträckning
tillmötesgå de lybeckska köpmännens krav. Den 12 augusti
utfärdade han för staden Lybeck tvenne privilegiebrev, reglerande de
lybeckska handelsmännens ställning inom Sverige. Det ena
privilegiebrevet, som avsåg det egentliga Sverige, var i stort sett byggt
på det år 1292 av Birger Magnussons förmyndarstyrelse givna.
Rörande den ömtåliga strandrätten formulerades emellertid en
särskild paragraf: med anledning av kröningsfesten och bevekt
av sin drottnings förböner beviljade konung Magnus lybeckarna
full frihet att vid skeppsbrott disponera över det räddade godset.
Konungen fann därjämte lämpligt tillfoga, att lybeckarnas inköp
i Sverige eventuellt kunde stoppas på grund av kungligt
utförselförbud. Det andra privilegiebrevet, vilket i huvudsak gällde
marknaden i Skåne, anslöt sig nära till tidigare av de danska
konungarna i ämnet påbjudna stadganden. En viss restriktion
betecknade likväl bestämmelsen, att rättskipningen i svårare
brottmål, den s. k. hals- och handrätten, icke lades under den
lybeckske Skånefogden. I samband med privilegieutfästelserna visade
också konung Magnus Lybeck sin välvilja genom att förmedla
en försoning mellan staden och några mot densamma fejdande
halländska stormän.
Men även en annan handelsstad gjorde sig vid detta tillfälle
påmint hos konung Magnus. Den nederländska staden Kampen
var sedan gammalt intresserad i Skånemarknaden och hade
därstädes åtnjutit av danska kronan meddelade fri- och rättigheter.
Under åren närmast efter den svenska erövringen av Skåne hade
misshälligheter uppstått mellan den svenska styrelsen och de till
Skåne anländande Kampenborgarna, misshälligheter om vilka
en samtida uppteckning ger oss detaljerade upplysningar. Konung
Magnus tycks ha ingripit med kraft, och först efter en särskild
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
