Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Tyska Orden anropades om hjälp mot de upproriska, och för
ordensriddarnas krigsvana skaror dukade de oordnade
bondehoparna under. Då de svenska skeppen visade sig utanför Reval,
var därför Sveriges stund försutten. För den svenska regeringen
återstod endast att träffa fredlig uppgörelse med de estländska
myndigheterna.
En tid av orolig expansionspolitik hade gått till ända, och
konung Magnus kunde åter vända sin uppmärksamhet till de
förenade rikenas inre angelägenheter. För visso hade de
utrikespolitiska ansträngningarna icke kunnat undgå att ogynnsamt
inverka på konungens ställning gent emot de självmedvetna
stormannakretsarna både i Sverige och i Norge. Vad det sistnämnda landet
angår, känna vi, hurusom Magnus till och med tvingats att inleda
en avveckling av sin styrelsemakt därstädes. Även i Sverige ha
förmodligen icke tecken på opposition och missnöje helt och
hållit uteblivit. Kronans redan tidigare svåra ekonomiska situation
har säkerligen försämrats, och konung Magnus har för visso
haft att kämpa med ofta överväldigande finansiella vanskligheter.
I juni 1344 befinnes konungen åter lita till prästerskapets
lånevillighet, och pantsättningar liksom utskrivande av nya gärder
kommo alltjämt till användning. Försöken att varaktigt förbättra
kronans ekonomi ha dock sannolikt i stort sett misslyckats på
grund av särskilt de ledande samhällsklassernas motstånd och
den hårda nödvändigheten för konungen att undvika en öppen
brytning inom landet. I april 1346 såg sig Magnus nödsakad att
till de olika svenska stiften utfärda en högtidlig förklaring, att
de skattedragande för framtiden icke skulle besväras med några
osedvanliga pålagor, utom för det fall att riket anfölles av yttre
eller inre fiender eller att konungens barn skulle ingå giftermål
eller att konungen reste genom landet för räfstetings hållande
eller andra viktiga ärenders avgörande, då biskopen jämte sex
riddare och sex bönder skulle för varje stift äga att bestämma
angående avgiftens belopp. Konung Magnus har också inom kort
tvingats in på den gamla, för kronan i längden högst farliga
privilegievägen. Vi erinra oss från det föregående, hurusom
konung Magnus enligt egen uppgift vid sin kröning återkallat alla
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
