Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
plägning, huru vi skola Gudi och hans signade Moder någon
heder göra, den som oss allesamman till gagn måtte komma,
både levande och döda.»
Sverige skulle dock ingalunda förskonas från den hotande
hemsökelsen. Under år 1350 rasade Digerdöden över hela landet
och bortryckte en stor del av rikets befolkning. Tyvärr äga vi
i stort sett inga närmare uppgifter rörande sjukdomens
härjningar utan äro hänvisade till allmänna uttalanden i något senare
annaluppteckningar. En enstaka källa föreligger dock, vars
upplysningar helt plötsligt på en punkt sätta oss mitt in i den värld
av lidande och olycka, som bragts över folket. Borgmästare och
råd i Visby lämnade i en skrivelse till staden Rostock de mest
uppseendeväckande upplysningar. Nio »illgärningsmän eller
förgiftare och förrädare mot hela kristenheten» hade i Visby blivit
fängslade. En av dessa, vilken var v»organist», hade inför allt
folket erkänt, att han förgiftat brunnarna i Stockholm, Västerås
och Arboga samt dessutom vattendammar och brunnar överallt
där han dragit fram i Sverige, varjämte han på Gotland tillrett
ett »pulver», med vilket han skulle hava bragt hela Gotlands
befolkning om livet. Samma man hade även meddelat, att han
i hela världen hade många medbrottslingar till synes i de bästa
ställningar; han hade i det sammanhanget antytt tillvaron av ett
gemensamt »grekiskt eller hebreiskt tecken» och slutat med den
hemska förklaringen: »Hela kristenheten är av judarna och oss
missdådare förgiftad.» Tvenne andra av ogärningsmännen hade
sagt sig vara präster. Vad en av dem förkunnat för den
skräckslagna menigheten hade varit ej mindre fasansfullt. Hela
kristenheten vore förlorad, såvida den ej räddades genom Guds särskilda
ingripande, och man borde noga taga sig tillvara för »präster och
alla andra andliga». Då han i Sankt Olovs kyrka i Visby förrättat
mässan, hade han förgiftat det av honom begagnade handklädet,
så att alla, som vid gudstjänsten kysst detsamma, jämte alla
personer, som med dem kommit i beröring, avlidit. Det är
överflödigt att tillägga, att Visbybrevet slutar med att omtala, att
samtliga brottslingar bränts på bålet.
Stora vanskligheter möta, då man vill beräkna, huru stor
del av sin befolkning Sverige förlorade genom Digerdöden. För-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
