Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
sök hava emellertid gjorts att utnyttja de upplysningar, vilka
kunna hämtas ur ännu bevarade räkenskaper rörande uppbörden
av Peterspenningen i Sverige. De resultat, som på denna väg
vunnits, hava dock blivit underkastade en skarp kritik, vilken i
allt väsentligt synes fullt berättigad. Vi återkomma sedermera
till frågan, då vi hava att undersöka storleken av Sveriges
folkmängd under medeltiden. För Norges vidkommande har man
stannat vid antagandet av en befolkningsminskning genom
Digerdöden av ungefär en tredjedel — mähända kommer ett dylikt
antagande även för Sveriges del sanningen tämligen nära.
Pä hösten 1350 såg sig konung Magnus i stånd att trots
alla inträffade svårigheter återupptaga kampen mot ryssarna.
Han synes till en början ha haft framgång, men sedermera måst
draga sig tillbaka. Under vintern vistades han på olika platser
i Östersjöprovinserna i Tyska Ordens länder. Vad han här
förehade låter oss ett ännu bevarat brev från januari 1351 ana.
Köpmän i staden Dorpat klagade inför rådet i Lybeck över den
svenske konungens uppträdande. I Reval hade Magnus fängslat
köpmän och lagt beslag på deras varor, och han hade för avsikt
att gent emot köpmännen i Dorpat tillgripa samma åtgärder.
Konungen reste för övrigt omkring överallt och besökte »städer,
gårdar och borgar» i för brevskrivarna obekant syfte. Dessa
upplysningar göra tydligt, dels att Magnus ansåg sig böra sätta
stopp för de tyska köpmännens trots det nyss slutna avtalet
alltjämt fortgående handel på Novgorod, dels att han sökte förmå
ordensmyndigheterna till kraftigt ingripande på hans sida i
kampen mot ryssarna. Konung Magnus’ verksamhet i dessa syften
betygas även indirekt av ett flertal andra aktstycken. Den 14
mars 1351 utfärdade påven, otvivelaktigt på konung Magnus’
begäran, tvenne skrivelser, den ena innehållande en uppmaning
till Tyska Orden att bispringa konung Magnus i hans kamp för
de nyomvända karelernas och ingrernas skyddande, den andra
utgörande en befallning till livländska prelater att förbjuda all
tillförsel av vapen och livsmedel till ryssarna, vilka överfallit
nämnda kareler och ingrer. I detta sammanhang bör också
nämnas ett speciellt skyddsbrev för staden Rigas råd och
borgerskap, givet av konung Magnus den 18 februari 1351.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
