Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
pådiktades av de svenska fogdarna förbrytelser, för vilka
sedermera böter utpressades. Då konungens tjänstemän inköpte några
varor av de tyska handelsmännen, brusto de i betalningen under
föregivande av att köpet skett för konungens egen räkning. Ej
minst beivrades, att strandrätten trots alla privilegieutfästelser
fortfarande utövades i hela sin stränghet. Konung Magnus’
besvär emot städerna voro ej mindre ampra. Konungen beskyllde
städernas köpmän för olaga handel och fiske samt för minskande
av konungens inkomster genom upptagande av främlingar i deras
handelskvarter. De tyska köpmännen betalade icke fastslagna
avgifter, iakttogo icke gällande rättsbestämmelser samt utvidgade
utan tillstånd sina handelsplatser. Mot tyskarna i Norge riktade
konungen särskilt skarpa anklagelser för grova förbrytelser av
olika slag. Slutligen upptogs städernas politik i öster till en
nedgörande granskning. De tyska köpmännen hade understött
ryssarna med vapen och övriga förnödenheter. De hade i Novgorod
smädat fångna svenskar liksom konung Magnus själv, sägande,
att svenskarna voro »sjörövare och dåliga människor», som sökte
tillintetgöra köpmännen, som handlade på Novgorod och
Ryssland, och de hade eggat ryssarna att bringa fångarna om livet.
De olika ståndpunkterna stodo, som synes, hårt emot varandra
och lämnade föga utrymme för en förlikning. I Rostock och
Lybeck tyckes man hava uppsatt förslag till nya privilegier i
Sverige och förmenat, att konung Magnus skulle förmås att
acceptera dessa. Härtill var Magnus ingalunda villig. På sommaren
1352 befullmäktigade konungen hertig Albrekt av Mecklenburg
jämte några andra herrar att avsluta ett kortare stillestånd med
Lybeck, och det i anledning härav träffade avtalet ratificerades
av Magnus i augusti månad samma år. Under 1350-talets lopp
följde sedermera ett flertal överenskommelser om förlängning
av det ingångna stilleståndet. Men längre på försoningens väg
kom man tillsvidare icke.
Vi hava nått fram till 1350-talets mitt och därmed även till
en betydelsefull brytningspunkt i konung Magnus’ historia.
Svårigheterna hopa sig från denna stund alltmera i konungens väg.
Man misstager sig säkerligen icke, om man antager, att det var
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
