Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
framför allt på det finansiella området, som dessa svårigheter
hade sitt djupaste ursprung. Konungens vittfamnande
utrikespolitik hade krävt väldiga kostnader, vilka för visso endast till ringa
grad kunnat bestridas genom statens ordinarie inkomster. För
att åstadkomma åtminstone tillfällig ordning i budgeten hade
konung Magnus också måst tillgripa utomordentliga åtgärder.
Tidigare har talats om det stora penninglån, som Magnus år
1351 upptog av den påvlige uppbördskommissarien Johannes
Guilaberti. Ett mera kuriöst utslag av konung Magnus’
penningbekymmer finna vi i den omständigheten, att han i Tyskland
pantsatt sina kungliga kronor! Slutligen har väl — och detta var
säkerligen det för framtiden mest ödesdigra — det ekonomiska nödläget
ännu en gång tvingat Magnus in på en antiaristokratisk politik
gent emot kyrkan och stormännen. Rörande detta sistnämnda
förhållande skola vi söka vinna en något närmare orientering.
Ett i oktober 1351 utgivet kungligt brev — närmast gällande
Finland — upplyser, att alla skattegods, som övergått i frälse
personers ägo, blivit belagda med sekvester, och att efter senare
utredning denna sekvester skulle upphävas för dem, som
befunnos lämpliga att fullgöra tillbörlig rusttjänst, medan övriga
personer, som drabbats av sekvestern, skulle få behålla egendomarna
mot erläggande av skatt. Ett annat kungligt brev av samma
datum tillägger den förklaringen, att ifrågavarande sekvester
tillsvidare icke gällde kyrkans egendom. Redan följande år togs
ännu ett steg i samma riktning. I Jönköping utfärdades, sannolikt
på en herredag, en stadga angående frälseståndens friheter.
Stadgan åsyftade tydligen först och främst att hålla frälsejordens
utvidgning på skattejordens bekostnad inom rimliga gränser.
Men därjämte innehöll densamma den uppseendeväckande
stipulationen: allt kyrkofrälse skall återkallas och alla kyrkogods
skola återgå under kronan till skatte! Detta betecknade ett
hänsynslöst annullerande av hävdvunna kyrkliga privilegier, vilket
i sina konsekvenser måste alldeles spoliera kyrkans ekonomiska
maktställning. Vi igenkänna de energiska statsnyttoprinciper, som
tidigare gentemot kyrkan hävdats av Birger Jarl och Torgils
Knutsson. Senare urkunder visa även, att konung Magnus under
de följande åren i princip upprätthållit de fattade besluten.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
