Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
åtnjutit sin konungs oinskränkta förtroende är tydligt. De
länsdelar, över vilka han sattes att befalla, utgjorde Sveriges för
tillfället mest utsatta poster, på vilka riksregeringen obetingat
behövde sin pålitligaste man. Med kraft och nit har han också
verkat i sin konungs tjänst. Såsom en dansk krönika berättar,
lät Bengt Algotsson, enligt allmän mening på konung Magnus’
uppfordran, efter ärkebiskop Petrus’ av Lund död år 1355 lägga
beslag på ärkebiskopsstolens egendom. Huru denna
uppseendeväckande åtgärd skall förklaras, är högst ovisst; möjligen står
den i samband med den påvliga stolens inkrävande av konung
Magnus’ lån, varom närmare nedan. Från de tyska städernas
sida klagades över de olagliga tullar och avgifter, som pålades
de tyska köpmännen i Sverige, och anhölls om konungens
befallning till hertig Bengt, att han måtte låta främlingarna komma
i åtnjutande av gällande privilegier och friheter. Om hertig Bengts
makt och betydelse vittna även ett par andra fakta. Då konung
Magnus år 1355 ingick förlikning med staden Kampen, vars
köpmän på nytt låtit komma sig övergrepp till last, nämndes.
särskilt Bengt Algotsson — jämte jarlen av Orkneyöarna
Erengisle Sunesson och norske drotsen Orm Eysteinsson — vid
konungens sida. Och då konung Magnus på ovan antytt sätt i slutet
av samma år förnyade stilleståndet med Lybeck, fogades till
akten ett särskilt tillägg, innehållande hertig Bengts godkännande
av överenskommelsen i fråga.
Den svenska aristokratien såg med oro och förbittring Bengt
Algotssons stigande inflytande hos konungen. Den betraktade
honom såsom exponenten för alla de farliga tendenser inom
riksstyrelsen, mot vilka herrarna med all sin kraft kämpade.
Snart skulle också en ledare framträda, kring vilken oppositionen
kunde samla sig. Vi minnas från det föregående, hurusom enligt
överenskommelserna av 1343 och 1344 konungens yngste son
Håkan skulle vid sitt inträde i myndighetsåldern bliva regerande
konung i Norge, under det att den äldre sonen Erik skulle
bliva faderns efterträdare i Sverige och även på förhand officiellt
utvaldes till Sveriges konung. Dessa anordningar hade från
början på vissa håll i Sverige betraktats med ovilja. I en av
sina uppenbarelser ivrar Birgitta emot vad som skett och
—p—
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
