Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
förmenar, att Norge såsom arvrike — enligt tidens
uppfattning ansågs arvriket förnämligare än valriket — borde tillfalla
den äldre sonen, under det att »den yngre kommer till val».
»Konung» Erik själv har måhända icke varit okänslig för dessa
synpunkter. Under år 1355 ägde emellertid konung Håkans
regeringstillträde i Norge rum. Alldeles oavsett Eriks ställning
till broderns konungadöme måste denna tilldragelse hos honom
väcka bittra tankar. Tack vare Bengt Algotssons nyinträdda
regemente ägde Erik, ehuru tronföljare och »utvald konung»,
icke den ringaste del i rikets styrelse. Det berättas t. o. m. i
den flera gånger åberopade anklagelseskriften mot konung Magnus,
att Magnus lät sin son, vilken förut utvalts till konung, »kallas
och vara hertig». För Erik stod det inom kort alldeles klart,
att hans egen framgång och lycka ej kunde vinnas med mindre
än att en fullständig omstörtning av de bestående
styrelseförhållandena ägde rum och framför allt den förhatlige Bengt
Algotsson oskadliggjordes. Alliansen emellan honom och de
missnöjda svenska stormännen var härefter en naturlig sak.
Det gynnsamma ögonblicket till upprorets igångsättande
skulle snart erbjuda sig. Under vintern 1355 kommo från den
påvliga kurian oroande nyheter. Den påvliga kammaren hade beslutat
att med kort betalningsfrist infordra hela det konung Magnus
beviljade penninglånet. Den nyare forskningen ha bakom denna
åtgärd trott sig kunna spåra den baksluge konung Valdemars
intriger. Ett dylikt antagande stämmer också väl med det
förhållandet, att Valdemar inom kort framträder såsom lierad
med prins Erik och de upproriska svenska herrarna. På
sommaren 1356 firade Erik sitt bröllop med den brandenburgska
prinsessan Beatrix, en systerdotter till konung Valdemar.
Omedelbart därefter synes han hava begivit sig till sin nye anförvant
konung Valdemar, otvivelaktigt för att med honom samråda
rörande den planerade uppresningen. Konung Valdemar har
säkerligen med tillfredsställelse sett den begynnande söndringen
i Sverige och givit den ärelystne svenske konungasonen de
bästa anvisningar. Något öppet förbund mellan honom och de
missnöjda i Sverige kom dock ej i fråga. Konung Valdemar var
alltför försiktig för att i förtid blotta sig och hade dessutom
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
