Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
säkerligen den oförgripliga avsikten att, om sig så göra lät, fiska
i grumligt vatten. Den svenska aristokratien hade för övrigt,
såsom nedan närmare skall utvecklas, en djup och outrotlig misstro
till den danske konungen. På annat håll kunde Erik däremot finna
obetingade bundsförvanter. Såväl hertig Albrekt som greve Adolf
av Holstein lovade sitt verksamma biträde på hans sida.
Kort efter återkomsten från Danmark höjde Erik upprorsfanan.
Från Kalmar utfärdade han den 17 oktober 1356 en öppen
proklamation till det svenska folket. Han uppträdde härvid
under titeln »Svea och Göta konung och herre över Skånes land».
Först och främst klagades över, att kronan var »söndrad och
åtskild» och hade mist hus och land, vilka innehades av
konungens och kronans fiende och »riksens skademan» Bengt
Algotsson. Därefter tillhöllos alla svenska män att bispringa
konungen och hans folk i deras kamp mot Bengt Algotsson och
hans hjälpare, vilka i brevet »undsades». Naturligtvis förekom
också till sist ett högtidligt löfte att styrka och bevara all
gammal rätt och alla goda gamla sedvänjor.
Från Kalmar skyndade Erik att angripa Bengt Algotsson i
centrum av hans maktområde. I Skåne möttes han med sina
utländska bundsförvanter, vilka infunnit sig i spetsen för en tysk
här. Från Lund utfärdade han den 30 oktober en bekräftelse
å Skånes inbyggares privilegier. Därefter ryckte han norrut
och öppnade belägringen av det fasta Varberg. Bengt Algotsson
var ej vuxen övermakten, utan måste fly ur landet och synes
hava funnit en tillflykt i Danmark. Konung Magnus tycks
visserligen hava gjort försök att samla trupper och komma sin
gunstling till undsättning, men något positivt uträttade han ej.
Redan i december 1356 kände sig Erik så säker i sadeln, att
han ansåg sig kunna belöna sina vänner och medhjälpare. Den
27 december dagtecknades vid Varberg tvenne förläningsbrev,
det ena för hertig Albrekt, det andra för hertig Albrekts båda
söner, hertigarna Albrekt och Henrik av Mecklenburg. I det
förra erhöll hertig Albrekt Skanör och Falsterbo samt Fuglie
socken såsom län på tolv år. I det andra lämnades Södra
Halland jämte Bjäre och Norra Åsbo härader av Skåne såsom ärft-
16—230936. Sveriges historia. IH.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
