Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
eller land eller therra mæn skulu af hanom engin thunga,
withermøtho, skatha eller fara hawa entiggia mæth ordh eller
gerninga». Slutligen förklarades all missämja i riket vara alldeles
avlyst och träffades bestämmelser rörande uppkomna rättstvisters
lagliga avdömande.
Hela Sverige tycktes nu stå enat under konung Magnus’
ledning. Det förefaller också, som om konung Magnus varit
uppriktigt besluten att med kraft fullfölja den politik, som hans
anslutning till det Erikska partiet betingade. Redan i mitten av
augusti 1359 ingick han ett förbund med sonens främste
medhjälpare, Albrekt av Mecklenburg. Konungen förpliktade sig att
med hela sin makt understödja Albrekt gent emot den danske
konungen och att icke med denne senare sluta något stillestånd,
förrän hertig Albrekt och hans länder blivit tillbörligen
tillgodosedda. Dessutom lovade Magnus att över huvud taget icke träffa
någon överenskommelse med konung Valdemar utom i närvaro
av hertig Albrekt och efter dennes råd.
Händelserna i Sverige under senare delen av år 1359 måste
för konung Valdemar hava varit så litet glädjebringande som
möjligt. Hans gamle bundsförvant konung Magnus hade ryckt
sig undan hans inflytande, och hans avsikter på Skåne hade
blivit grundligt korsade. För visso kunde förverkligandet av
hans livs plan att återvinna de skånska landskapen under
Danmarks krona synas avlägsnare än någonsin. Det var dock icke
Valdemars sätt att i förtid tappa modet. Med uppbjudande av
alla sina resurser, all sin hänsynslösa skicklighet begynte han
spelet ännu en gång mot sina svenska motståndare.
Omständigheterna voro honom nu gynnsammare än förut, enär han i början
av år 1360 lyckades uppnå förlikning med sina övriga fiender.
Konung Valdemar har tydligen genast riktat sig mot den
svaga punkten i den svenska försvarsställningen. Konung
Magnus hade under inbördeskrigets tryck till konung Valdemar
gjort vissa utfästelser, ytterst åsyftande Skåne, men hade
sedermera icke infriat desamma. Att energiskt inför all världen hävda
sina sålunda åsidosatta rättigheter har Valdemar för visso icke
försummat. Det förefaller dessutom sannolikt, att han låtit sina
egna anspråk stödjas av en annans. Då man i tidens aktstycken
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
