Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
gång efter annan ställes inför uttrycken av svenskarnas intensiva
hat till Bengt Algotsson, får man en dunkel misstanke, att han
i den brännande Skånefrågan spelat en mera positiv roll än man
hittills antagit. Bengt Algotsson hade ju också sina fordringar
på Skåne, där han fört regementet å konung Magnus’ vägnar.
Söderköpingsöverenskommelsen från november 1359 visar också,
att Magnus var högst känslig för de rättmätiga krav, som Bengt
Algotsson för sin räkning kunde göra gällande. Är det då
otroligt, att den sluge konung Valdemar förstått att vid aktionen
mot konung Magnus till sitt bästa utnyttja även den landsflyktige
svenske stormannens anspråk? För Bengt Algotsson personligen
kunde ju ett skånskt ståthållareskap te sig lika lockande under
dansk överhöghet som under svensk!
Redan på eftersommaren 1359 hade konung Valdemar
uppmanat de tyska köpmännen i Skåne att lämna det land, i vilket
konung Magnus »med orätt härskade», antydande ett väpnat
inskridande från hans sida. Det första tecknet till att en dansk
aktion satts i gång är emellertid ett aktstycke från februari
månad 1360. Detta aktstycke innehåller ett förslag från dansk
sida att hänskjuta tvisten mellan Valdemar och Magnus till
skiljedomare. Tyvärr upplyses icke alls vad tvisten egentligen
gällde. Vi finna sedermera, hurusom hertig Albrekt av
Mecklenburg, vilken omedelbart efter förbundet med konung
Magnus synes ha svängt över åt Valdemars sida och nu
uppenbarligen ingått full förlikning med denne, på våren samma
år erhöll lejdebrev av konung Magnus förmodligen för att
uppsöka honom i Sverige i och för underhandlingar å
Valdemars vägnar. I juni månad infann sig så konung Magnus i Skåne,
åtföljd av sonen Håkan samt åtskilliga svenska stormän. Hans
närmaste åtgärd synes icke vittna om någon benägenhet till
eftergift gent emot konung Valdemar. Jämte sonen Håkan tog
han greve Adolf av Holstein i sin tjänst och beviljade honom
vidsträckta ekonomiska förmåner. I början av juli månad gick
emellertid helt plötsligt konung Valdemar med en här över till
Skåne. Det danska angreppet torde väl hava kommit ganska
överraskande för konung Magnus, och denne har förmodligen
från början kommit i en ofördelaktig militär position.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
