Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
De följande veckornas händelser låta sig icke med säkerhet
utredas. Den så gott som enda samtida källan, vilken har
några detaljuppgifter att lämna, är en berättelse av en tysk
stadsskrivare, vilken medföljt en hanseatisk beskickning till
konung Valdemar på sommaren 1360. Denna berättelse, ehuru
skriven av ett ögonvittne, bygger dock icke på någon större
sakkunskap och röjer tydligt, att dess författare icke kunnat klart
uppfatta den förvirrade verklighet, som tedde sig för hans ögon.
Vad senare källor angår, synas deras upplysningar på denna
punkt böra behandlas med stark kritik. De äro nämligen med
få undantag genomträngda av den mot konung Magnus
fientliga, för att icke säga hätska stämning, vilken skapats genom
de svenska aristokratkretsarnas hänsynslösa förföljelser mot
konungen och hans minne.
Vi skola till en början taga kännedom om de enstaka fakta,
som kunna konstateras. Den hanseatiska beskickning, som ovan
omtalats, sammanträffade med konung Valdemar i Köpenhamn
den 7 juli. Konungen föreslog sändebuden, att de skulle ledsaga
honom till Hälsingborg, vartill de samtyckte. Under de
närmaste dagarna synes en dansk här hava lägrat sig utanför
Hälsingborg, där konungarna Magnus och Håkan befunno sig. De
tyska sändebuden begåvo sig under tiden till Helsingör. De hade
här den 14 juli en underhandling med konung Valdemar och
hertig Albrekt av Mecklenburg, vilken senare tydligen uppträdde
såsom konung Magnus’ halvofficielle förtroendeman. För
sändebuden upplästes ett lejdebrev, utfärdat av konung Magnus, och
lejdebrevets utfästelser bekräftades av konung Magnus’ män, vilka för
detta syfte medsänts hertigen av Mecklenburg. Sändebuden
medföljde därefter konung Valdemar över till Hälsingborg. Följande
dag, den 15 juli, förhandlades ånyo mellan konung Valdemar
och sändebuden. Valdemar tillfrågade sändebuden, huruvida de
ville vid hans sida deltaga i de kommande underhandlingarna
med konung Magnus. Sändebuden genmälte, att mellan Lybeck
och konungen av Sverige rådde stillestånd, varför de icke med
bibehållen heder kunde slå onda råd mot konung Magnus.
Konung Valdemar förklarade emellertid, att de föreslagna
underhandlingarna icke åsyftade fiendskap och krig utan tvärtom
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
