Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON
fred. Sändebuden sade sig då vara beredda att lämna sitt biträde.
Valdemar lät sedermera uppläsa en mellan honom och städerna
ingången traktat, vilken sammanslöt de båda parterna i ett nära
ömsesidigt förbund. Dagen därefter, den 16 juli, meddelade
konung Valdemar sändebuden det omedelbara resultatet av sina
underhandlingar med konung Magnus. Den svenske konungen
hade till en början bestritt riktigheten av de klagopunkter,
vilka Valdemar mot honom framställt. Genom hertigen av
Mecklenburg och andra hade han emellertid bragts »till hågkomst» och
medgivande av riktigheten av bemälda klagomål, varför han
från slottet begivit sig till konung Valdemar i klostret,
»erkännande att de honom förekastade styckena och artiklarna voro
sanna». Men då konung Valdemar tog i betraktande, att Magnus’
ställning därstädes vore säkrare än hans, hade han medgivit, att
tvisten skulle hänskjutas till skiljedomare. Från konung
Valdemars sida hade till sådana utvalts biskopen av Vendsyssel, hertig
Erik av Sachsen, riddaren Stig Andersson och riddaren Bo Falk,
under det att konung Magnus för sin del utsett hertig Albrekt av
Mecklenburg, riddaren Nils Abrahamsson — detta namn synes
korrumperat —, riddaren Anders Nilsson samt Johan
Kristineson. Att konung Valdemar härmed ansåg saken klar, framgår
av det faktum, att han följande dag, den 17 juli, i ett
skyddsbrev för tyska köpmän, som besökte hans land, fällde de
märkliga orden, att »Gud nu förhjälpt honom till hans arvland Skåne».
Det är tydligt, att bakom dessa händelser dölja sig listiga
intriger och illfundiga beräkningar, vilka så småningom i sina
garn insnärjde den godtrogne konung Magnus. Den falske hertig
Albrekt uppträder offentligen såsom den ärlige medlaren och
konung Magnus’ trogne vän, men står i realiteten tvivelsutan i
hemligt samförstånd med konung Valdemar och spelar under
täcke med honom. Under trycket av den överraskande militära
aktionen och moraliskt påverkad från flera håll går omsider
konung Magnus med på att låta en skiljedomstol träffa
avgörandet i tvisten mellan honom och Valdemar. Huru okunnig han
är om det verkliga läget, visar hans förbluffande åtgärd att till en
av de svenska representanterna i skiljedomstolen utse just hertig
Albrekt av Mecklenburg! Det är väl förklarligt, att konung
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
