Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
gamentsurkunderna med sådana bestämmelser, som behagade
hansestäderna, och städernas motbrev hade de undanhållit.
Det torde för visso kunna antagas, att konung Håkans här
omnämnda påståenden icke äro alldeles gripna ur luften.
Naturligtvis är det en orimlighet av konung Håkan att göra gällande,
att de sigillerade urkunderna skulle återföras för att i Sverige
definitivt bekräftas. Den enastående åtgärden att låta på förhand
underhänga sigillen har betingats just av en önskan att kunna
snabbast möjligt nå fram till ett slutgiltigt avgörande. Men
säkerligen ha, såsom konung Håkan förmäler, de utsända svenska
herrarna överskridit sina fullmakter. Den antidanska svenska
aristokratien, vilken med glädje gripit tillfället att mot den
hatade konung Valdemar rikta ett förintande slag och som
förmodligen utfunnit arrangemanget med förhandssigilleringen, har
sannolikt i sin iver att bringa förbundet med städerna till stånd
icke dragit sig för eftergifter, vilka direkt stredo mot konung
Magnus’ i ärendet lämnade anvisningar.
Men om situationen varit den sålunda supponerade, ha de
svenska herrarna efter den svensk-tyska överenskommelsens
avslutande sett sig ställda inför en vansklig uppgift. Det gällde nu att
erhålla de båda konungarnas godkännande av de ingångna
vittsyftande avtalen — att endast hänvisa till den redan givna
sigilleringen var naturligtvis i och för sig meningslöst. De svenska
sändebuden till Tyskland tyckas härvid ha dragit sig undan och
tillsvidare uppskjutit sin hemresa. Hansestäderna fingo själva träda
i bräschen och genom en beskickning till Sverige söka den
önskade ratifikationen. Sedan denna beskickning i Lödöse
sammanträffat med den unge konung Håkan, lyckades den, för visso i
samverkan med de ledande svenska stormännen, vinna hans anslutning.
Den 22 september 1361 utfärdade Håkan en öppen förklaring,
att de med städerna slutna fördragen skulle gälla, för så vitt
endast städerna lämnade den utlovade hjälpen mot konungens
fiender. Den vunna framgången blev dock synnerligen kortvarig.
Konung Magnus uppträdde nu på arenan, underkände sannolikt
alldeles de fattade besluten och vägrade att upplåta Bohus’ slott
till städernas befullmäktige.
Då konung Magnus sålunda ånyo slog in på vägar, vilka
262 ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
