Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN
Nu kom utbrottet av det länge samlade ovädret. De
upproriska svenska herrarna skyndade till Tyskland för att söka
hjälp hos konung Magnus’ fiender därstädes. Först synas de
ha vänt sig till de holsteinska grevarna, vilka ju i sitt
äktenskapsavtal med konungarna Magnus och Håkan blivit grymt
svikna. Men inom kort var man på det klara med, att man vid
en attack på konungarna Magnus och Håkan måste begagna
sig av det mecklenburgska husets dynastiska anspråk på Sveriges
tron. En överenskommelse i denna riktning med hertig Albrekt,
vilken samtidigt såg sitt förhållande till Magnus’ och Håkans
vän konung Valdemar väsentligen försämrat, erbjöd naturligtvis
inga svårigheter. Anbudet av Sveriges krona mottogs för
Albrekts andre sons, den något mer än tjuguårige Albrekts,
räkning. Ivriga förhandlingar igångsattes härefter de intresserade
parterna emellan. Bland dessa senare inträdde naturligtvis genast
hansestäderna, vilka dock närmast arbetade för ett krig mot den
gamle fienden, konung Valdemar i Danmark, och icke hade för
avsikt att omedelbart våga en öppen brytning med konungarna
Magnus och Håkan. Det svåraste hindret för de djärva planernas
iverksättande var för visso den grundade farhågan för att konung
Valdemar skulle ila sina kungliga släktingar till bistånd. Detta
hinder försvann emellertid, då Valdemar på hösten 1363 begav
sig ut på en längre utländsk resa — sålunda tydligt
tillkännagivande sin avsikt att stå utanför de händelser, som stundade.
Ingen anledning fanns nu längre att uppskjuta den tillämnade
aktionen mot Sverige. I början av november 1363 lämnade också
en mecklenburgsk flotta under ledning av hertig Albrekt och
hans son Albrekt, konungen in spe, Tysklands kust och styrde
kosan mot Norden.
I Sverige var situationen väl förberedd. Redan den 25 juli
1363 hade mellan Mecklenburg och greve Henrik av Holstein
avslutits ett fördrag, genom vilket mecklenburgarna utlovade,
att för den händelse greve Henrik för dem öppnade det av
honom innehavda Kalmar slott och skickade konung Magnus
uppsägelsebrev, de skulle ansvara för alla de skador och
förluster, som därav kunde förorsakas. I september månad hade
ock i Kalmar förhandlingar ägt rum mellan mecklenburgska
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
