Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 2. Folkungatiden 1250-1363 - Magnus Eriksson - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
utskickade och tvenne ledande svenska stormän, Bo Jonsson
(Grip) och Nils Turesson (Bielke). Bo Jonsson hade därvid
tydligen framträtt såsom upprorsrörelsens nitiske och övertygade
befrämjare. Nils Turesson lät sig av de mecklenburgska
sändebuden och Bo Jonsson tilldelas en uttrycklig försäkran, att han
skulle erhålla bekräftelse å sitt innehav av Viborgs slott och
övriga pantlän, sedan de mecklenburgska furstarna uppnått
»den eftersträvade ställningen i Sverige».
Hertig Albrekt och hans son hade under dylika förhållanden
en snabb och avgörande framgång. Den mecklenburgska flottan
landade först vid Kalmar, vilken stad och fästning väl enligt
överenskommelsen med greve Henrik genast överlämnades i
upprorspartiets händer. Den 29 november kastades ankar utanför Stockholm.
I den halvt tysk-hanseatiska huvudstaden var stämningen för visso
på förhand grundligt bearbetad. Redan den 30 november
utfärdade borgmästare och råd hyllningsbrev till Albrekt, vilken
erkändes såsom stadens rätte »herre».
Förlusten av Stockholm och Kalmar, Sveriges starkaste fästen
vid Östersjön, visade sig ominös för framtiden. Magnus’ och
Håkans bräckliga välde i Sverige hade i själva verket redan
kastats över ända. Folkungarnas svenska konungasaga var all.
3.
UPPLÖSNINGSTIDEN.
1363— 1389.
Det är tämligen naturligt, att de segrande upprorsmännens
första åtgärd måste bliva att på vederbörligt sätt legitimera den
unge Albrekts ställning i Sverige. Redan i mitten av februari
1364 sammanträdde också en konungavalsförsamling vid Mora
stenar. Konungarna Magnus och Håkan dömdes från kronan, och
Albrekt hyllades som Sveriges konung. Det högtidliga
ögonblicket celebrerades genom stora festligheter, varvid konung
Albrekt slogs till riddare av greve Henrik av Holstein och
sedermera i sin ordning dubbade till riddare över hundra
personer.
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
