Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
ligheten. På den aktuella situationen synas de därför icke hava
haft något omedelbart inflytande. Först i slutet av september
1366 se vi konung Albrekt giva tvenne av sina förtroendemän,
Bo Jonsson och Raven von Barnekow, fullmakt att med fienderna
upptaga underhandlingar. Vad härav följt är icke känt. Frampå
vintern infann sig hertig Albrekt i Sverige och kunde nu väntas
hava insatt allt sitt inflytande på att genomdriva accepterandet
från svensk sida av Ålholmsfördragets villkor. Så blev emellertid
icke fallet. Det kan för visso diskuteras, huruvida hertigefi på
förhand avtalat med sin son den av honom gent emot konung
Valdemar följda taktiken. Det kan också sättas i fråga, i vad
mån hertigen funnit det lämpligt att i Sverige meddela
Ålholmstraktatens vittutseende stipulationer. I varje fall har hertig Albrekt
mycket snart insett, att stämningen i Sverige alldeles
omöjliggjorde en anslutning till den av honom företrädda politiken.
För den ledande svenska aristokratien var en kapitulation för
konung Valdemar en fullständigt omöjlig tanke. På grund av
den oförsonliga motsättningen mot Valdemar hade man offrat
konung Magnus och inkallat den nye konungen — skulle man
nu under denne nye konungs ledning skrida till ännu ödesdigrare
eftergifter till förmån för den hatade arvfienden i söder!
Utsikterna till ett framgångsrikt försvar blevo även samtidigt
väsentligen förbättrade. Konung Valdemars — och även Håkans —
förhällande till hansestäderna hade under år 1366 ånyo blivit
spänt, och det kunde förväntas, att Sverige i det mäktiga
stadsförbundet skulle erhålla en välkommen bundsförvant. Dessutom
hade konung Albrekt inom Sverige haft en betydande framgång,
i det att Axvalls starka slott i januari månad 1367 av konung
Magnus’ befälhavare därstädes, Gerhard Snakenborg — med
Magnus’ tvungna medgivande — överlämnades i hans händer.
Någon fred mellan Nordens riken var sålunda icke tal om,
och kampen upplågade på nytt. I Sverige hade nu de fosterländska
känslorna kommit i svallning. Den 2 maj 1367 beviljade tvenne
svenska stormän, nämligen Karl Ulvsson till Ulvåsa och Erik
Karlsson (örnefot), konung Albrekt till rikets försvar hälften av
alla sina inkomster för året samt lovade att söka förmå andra
till samma uppoffring, om så behövdes med makt. En månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
