Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk historia - 3. Upplösningstiden 1363-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPLÖSNINGSTIDEN
thet mögelige ökia, ther som them synes, att Gudh må hedras,
christelige tro ähras och ökias och min siäl må thes ytermere
Gudz miskunnd och anndelig hugsualan finna och hafua» De
lagliga arvingarnas ställning till testamentet berördes också i
detta sammanhang: »Item kann thet så hennda, som Gudh
förbiude, att någre mina arfwinga willie thenne för:ne min willie
eller skipann eller mina executores i thessom ährandom, som
iagh them befalet hafuer, hinndra eller qwellia, tå gör iagh thett
witterligidt och kunnogt och skall och wäll medh skälom finnas,
att iagh lather minom erfwom mere godtz och inngielld i them
landom, som herefter föllger, änn iagh någedt sinn sielfuer erft
hafuer, såsom är mitt godz i Widbo, i Thwetom, i Wist och
Grenna, i Nywdhunge, i Finnede, i Westergöttlande och i Hallande.»
Ett egendomligt aktstycke! Dess bärande tanke var tydligen
densamma, som bestämde Bo Jonssons politiska handlande under
hans senaste tid. Konungamakten och de tyska kretsarna i
landet skulle skjutas undan från bestämmande iuflytande på rikets
öden. Den fruktansvärda, samlade makt, som Bo Jonsson
representerade, anförtroddes därför efter hans bortgång åt ett svenskt
stormannakollegium, vars antikonungska prägel starkt underströks
genom det uppseendeväckande förhållandet, att i detsamma
insattes åtminstone en förklarad anhängare av Sveriges gamla
dynasti, nämligen Erik Kettilsson (Puke). Att den sålunda
konsoliderade och organiserade svenska aristokratien var avsedd att fullfölja
Bo Jonssons gärning, är påtagligt. Någon direkt anvisning i
denna riktning har den försiktige drotsen dock icke funnit
varken nödvändigt eller lämpligt att giva. Han har nöjt sig med
att bringa stormannakollegiet i den faktiska besittningen av slott
och län, skenbarligen för att ombesörja likvideringen av hans å
rikets vägnar ådragna skulder, men därvid litat till, att sedan
de svenska herrarna väl en gång sett sig såsom innehavare av
makten, de icke mera skulle släppa denna ifrån sig!
Exekutorerna av Bo Jonssons yttersta vilja fingo genast
känning av det anförtrodda uppdragets utomordentliga vanskligheter.
Den från Tyskland just hemkomne konung Albrekt grep
ögonblickligen det gynnsamma tillfället att spränga
stormannakoalitionens övermakt. Den 23 september 1386 kallade han alla testa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
