Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
På ett område fick den svenska medeltidsförvaltningen en
speciell utbildning, nämligen på försvarsväsendets. För ledungen
har redan förut redogörelse lämnats. Det förtjänar att anmärkas,
att landskapslagarna giva vid handen, att inom den gamla
ledungsorganisationen under tidernas lopp en egendomlig utveckling
gjort sig gällande. Enligt östgötalagen har en särskild
hedersbot, bokkabot, utgått till vissa högre ställda i samhället vid dråp
eller sårande av någon deras tjänare. Bland dessa högre ställda
möter vid konungens, hertigens och biskopens sida även »den,
som haver stallare och stekare och fyratio roddare på egen kost».
Men den sistnämnda kategorien avser just de personer, vilka på
egen bekostnad deltogo i ledungen med ett särskilt skepp,
sålunda fullgörande samma krigstjänstprestation, som eljest tillkom
ett helt skeppslag. Man har sålunda funnit för gott att med
särskilda privilegier utmärka dem, vilka uppburo en kvalificerad
ledungstjänst. Någon slutsats rörande det urgamla
ledungsväsendets livskraft under landskapslagarnas tid låter sig dock ej
härav dragas. Bestämmelserna i fråga föra oss säkerligen tillbaka
till en relativt avlägsen tid, i varje fall till den tidigare
medeltidens första århundraden. Ledungsväsendet som sådant
förlorade också av lätt insedda skäl mer och mer sin betydelse,
och redan på 1200-talet var dess glanstid otvivelaktigt förbi. Ett
betecknande drag är i detta sammanhang den omständigheten,
att ledungsplikten under senare tid stundom nedsattes eller helt
avlöstes genom erläggandet av s. k. snäckopenningar.
Det blev det pansrade rytteriet, som tog arv efter
ledungsväsendet. Verklig organisation fick detta rytteri först genom
Alsnö stadga av år 1279, vilken baserade ryttartjänsten (ros- eller
rusttjänsten) på den från ledungsväsendet redan kända principen
av kvalificerad krigstjänstgöring mot speciella samhälleliga
förmåner. Det världsliga frälset trädde härmed fram i Sveriges
historia, icke blott fyllande en viktig förvaltningsuppgift utan även
bildande det enande inslaget i det världsliga stormannaståndets
konsolidering. I den föregående framställningen ha vi i detalj
följt det världsliga frälsets utveckling från dess första ursprung
till dess slutliga utformning i Magnus Erikssons frälsestadgar.
Jag erinrar här endast om, hurusom man framåt 1300-talets mitt
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
