Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Samhällsskickets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICKETS UTVECKLING
myndigheter. Närmaste uppsikten utövades av fjorton rådmän,
av vilka två skulle utses till bergmästare och alternerande
tjänstgöra såsom domare. Konungens intressen tillvaratogos av fogden,
vilken uppbar kronans inkomster, deltog i bergsdomstolen samt
dessutom utövade en egen domsrätt, särskilt »om hals och hand».
De vidgade uppgifter konungamakten fått att uppbära
nödvändiggjorde naturligtvis en ständigt fortgående utökning av de
kungliga inkomsterna. I källorna uppdyka då och då nya
skattetitlar, växlande för olika landskap och säkerligen tillkomna genom
konungens avtal med vederbörande landskapsmenigheter. För
allmogen har det också inom kort tett sig nödvändigt att i
möjligaste mån inskränka de ständiga skattekraven. Det ovan
omnämnda frihetsbrevet av år 1319 avsåg att gardera folkets fria rätt
att självt pröva och besluta i hithörande frågor. Konung Magnus
Erikssons brev i april månad 1346 hade ävenledes till syfte att
inom snäva gränser innestänga de kungliga skatteyrkandena. Ej
obetydliga tillskott erhöll konungen säkerligen under senare tid
från bergverken, vilka hade att till kronan erlägga särskilda
brukningsavgifter, och från städerna, vilkas skatt bestämdes i vissa
årssummor. Konungens bötesinkomster böra hava varit i växande,
speciellt på grund av edsöreslagstiftningens införande av de höga
ensaksböterna. Såsom speciellt tillkommande konungen
omnämnes »dulgadråpet», varmed avsågos de böter, vilka vederbörande
menigheter hade att erlägga, då ett dråps gärningsman icke
upptäcktes. Enligt lagarnas upplysningar tillerkändes konungen
också »danaarv», d. v. s. arv efter person, som icke efterlämnat kända
arvingar. Under 1300-talet togo konungarna sig rättighet att
ålägga allmogen dagsverksskyldighet till de kungliga slotten.
Slutligen märkas inkomster härflytande från konungens rätt att
upptaga tullar och att uppbära avgifter av storsjöfisket.
De på skatteväg inkommande avgifterna uttaxerades efter olika
normer. Stundom lades till grund »jordetalet», varvid
uppskattning av jordens värde skedde i växlande enheter, såsom
markland, öresland o. s. v. i svealandskapen och attung i
Östergötland — dessa sistnämnda termers verkliga innebörd har ännu
icke kunnat nöjaktigt förklaras. I andra fall räknade man efter
»bondetal» eller »mantal», i det att varje fullsutten bonde skattade
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
