Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ekonomiska och sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISKA OCH SOCIALA FÖRHÅLLANDEN
vidmakthållande och förbättrande. Den mest ryktbara av dessa
bestämmelser är upplandslagens stadgande beträffande underhållet
av »Stockholms bro, Öresunds bro, Östens bro och Tilasunds
bro». Resorna i landet togo givetvis lång tid i anspråk — för
en färd från Uppsala till Strängnäs åtgingo sålunda tvenne dagar.
Så mycket som möjligt sökte man under dylika omständigheter
begagna sig av den bekvämare sjövägen. Vid sidan av de stora
vattenlederna ägde Sverige under medeltiden ett större antal
vattenförbindelser än i våra dagar. En detaljerad
seglingsbeskrivning från 1200-talet för sjöresan från Utlängan längs Sveriges
östra kust till Stockholmstrakten och därifrån över havet till
Reval utvisar även, att man till sjöss förstod att förflytta sig med
relativ snabbhet.
Den lokala splittring, som i det medeltida Sverige sålunda
förefanns, skilde sig emellertid väsentligen från den i det övriga
Europa samtidigt förekommande. I Sverige var det icke fråga
om en tydlig och utpräglad motsättning mellan på länsväsendets
grund uppvuxna feodala bildningar, vilka medvetet avsöndrade
sig från varandra. Motsättningen låg i Sverige på ett annat
område, huvudsakligen sammanhängande med landets natur och
bebyggelsens historiskt framvuxna karaktär. Det lider ju icke
något tvivel, att för en enhetligt samlande ekonomisk rikspolitik,
om och när den en gång kunde framträda, Sverige skulle erbjuda
betydligt gynnsammare förutsättningar än kontinentens rent
statligt i upplösning bragta länder.
Huvudnäringen för Sveriges folk var naturligtvis utan varje
jämförelse jordbruket. Allt efter bebyggelsens art kunde
jordbruket drivas antingen på enstaka gårdar eller i byar. För Sverige
typiska voro framför allt de senare, vilka därför här skola
särskilt sysselsätta oss. Byns karakteristiska drag sammanhängde
naturligtvis ursprungligen enbart med det förhållandet, att
bostäder och åbyggnader voro samlade i närheten av varandra, åkrarna
och ängarna bildade en yttre krets, och längst bort mötte de
gemensamma betesmarkerna och skogstrakterna, allmänningen. Så
småningom framkommo emellertid fordringar å ytterligare viktiga
egenskaper, vilka borde tillkomma en rätt by. Under
århundradenas lopp hade tydligen fördelningen av åkerjorden på de olika
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
