Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ekonomiska och sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISKA OCH SOCIALA FÖRHÅLLANDEN
tiderna blevo för de små bondehemmen årets stora högtider, då
man med fränder och grannar samlades till såväl andlig som
världslig glädje. Så mycket större och mera ingripande i tidens
gång blevo naturligtvis de kyrkliga fester, vilka såsom julen
sammanfallit med äldre hedniska högtider. Kyrkans stränga
föreskrifter om fastor och avhållsamhet från världsliga bestyr
iakttogos efter råd och lägenhet och spelade för den allmänna
livsföringen en ingalunda oväsentlig roll.
Den nya stormannaklassens levnadsförhållanden undergingo på
flera punkter betydande förändringar. Exempel från utlandets
aristokratiska kretsar spelade naturligtvis härvid en avgörande
roll. Biskopar och prelater började uppträda med samma yttre
ståt och glans som deras medbröder på andra håll i Europa
och samla omkring sig massor av uppvaktande och tjänare. Såväl de
som de världsliga store övergåvo snart de blygsamma
ryggåsstugorna och byggde sig rymligare bostäder, stundom av sten, oftast i
flera våningar och försedda med anordningar för platsens försvar i
oroliga tider. Föregångsman på detta område var konungen
själv; just i våra dagar ha framgrävts lämningarna av en efter
tidens villkor storartad palatsbyggnad, uppförd vid 1200-talets
mitt på Alsnö kungsgård. Av synnerlig betydelse för
utformningen av de högre klassernas liv blev naturligtvis riddarväsendet,
vilket under 1200-talets lopp vann insteg i Sverige. Ehuru
närmare underrättelser saknas rörande åtskilliga detaljer i
riddarväsendets gestaltning i vårt land, hava vi all anledning att antaga, att
man i Sverige tämligen troget följde de kontinentala förebilderna.
De stora släkternas medlemmar förenades genom förande på
sköld och i sigill av gemensamma vapenbilder. Vid unga år sändes
stormannens söner »till hova», där de fingo den ridderliga
uppfostran, som tidens sed krävde. Vid mognare år inträdde ynglingen i
väpnarevärdigheten — i Sverige möter för denna värdighet ett
flertal benämningar, såsom det latinska armiger, sven, sven till vapen
m. fl. — och började härmed sin egentliga ridderliga tjänstgöring.
Till sist, om lyckan var den tappre stridsmannen huld, följde
riddarslaget. Detta utdelades, som det synes, i Sverige enbart
av konungen eller i hans namn. Riddardubbningen skedde under
24—230936. Sveriges historia. IH.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
