Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Andlig odling - 1. Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s KYRKAN
ligen ärkebiskopen av Lund att i det längsta hävda sin rätt att
inviga de svenska biskoparna; framför allt måste det för honom
hava varit angeläget, att ärkebiskopen av Uppsala invigdes i Lund
och där mottog det speciella ärkebiskopliga ämbetstecknet, pallium
(en yllekåpa). Redan tidigt emanciperade sig emellertid den
svenska kyrkoprovinsen från det lundensiska beroendet. Beträffande
detta sålunda organiserade biskopsval skedde under 1200-talets
lopp en viktig reform, i det att kyrkans kanoniska val genom
domkapitel infördes — vi erinra oss från det föregående den
betydelsefulla påvebullan i ärendet av år 1250. Konungen förstod
likväl att alltjämt bevara sitt inflytande på biskopsvalen.
Domkapitlens valrätt inskränktes också och i ännu högre grad genom
påvemaktens inblandning, i det att denna ofta — varom mera
nedan — genom s. k. provision själv företog biskopsutnämningen.
Kyrkornas, klostrens och prästerskapets underhåll bestreds dels
genom donationer av jord, dels genom kyrkliga skatter. Enligt
landskapslagarnas kyrkobalkar, vilka tillkommit genom
överenskommelser mellan kyrkans målsmän och folket, skulle vid varje
kyrka anslås ett kyrkobol, å vilket prästen ägde att bo. Genom
fromma gåvor — vi känna från det föregående kyrkans kamp
för den fria testamentsrätten — samlades också så småningom
en betydande jordegendom i kyrkans händer; speciellt blevo
naturligtvis biskopsborden, domkyrkorna och klostren stora
jordägare. En rikt flödande kyrklig inkomstkälla blev tionden. Redan
på 1080-talet hade påven påyrkat denna skatts införande i Sverige,
men först under senare delen av 1100-talet eller i början av
1200-talet torde densamma hava fullt trängt igenom inom den svenska
kyrkan. Av tionden tillföll en tredjedel sockenprästen, under
det att de båda andra tredjedelarna delades mellan sockenkyrkan,
biskopen och de fattiga. Tionden utgick av årets inkomst i
olika naturaslag. En egendomlig form av tionde, den s. k.
huvudtionden, utgick av kapitalet vid vissa tillfällen, såsom vid
äktenskap, arv o. s. v.; denna form synes dock endast hava
bibehållit sig i Västergötland. Prästen ägde dessutom att uppbära
avgifter vid av honom utförda kyrkliga förrättningar. Biskopen
tillkommo speciella inkomsttitlar, såsom gengärd och gästning
vid visitationsresor inom stiftet, danaarv efter präst, böter av
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
