Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS FÖRSTA SKEDE
och spridde »mäktig djävulsrykte» bland allmogen; där förnyades
än en gång hyllningen till konung Kristian, vilken man
underrättade om saken men på samma gång bad om förskoning från
den senast pålagda gärden.
Gustav Eriksson själv gav sig i början av februari med en
skara, som säges ha uppgått till 1,000 man, ned till
Kopparberget. Där tillfångatogs bergsfogden Kristofer Olsson (Stjärna)
jämte några andra »förrädare», plundrades en hop tyskars
kramgods samt upptogs konungens avrad vid berget och skatten i
Tuna. Måhända kom man här även över landskapets sigill, ty
ett brev omtalas, försett med detsamma, daterat Mora och ställt
till Norberg och andra »järnberg», med underrättelse om
resningen och maning att sluta sig till densamma. Det skulle då vara
den första av befrielsehärens proklamationer. Rörelsen började
också sprida sig till Bergslagen, här och var i socknarna
fladdrade upprorslågan upp, allmogen rörde på sig, och de danska
svenner, som man kunde komma över, slogos ihjäl.
Kort därefter drog Gustav för andra gången ned till
Kopparberget med en större styrka, och nu hyllades han av
bergsmännen vid Tuna ungefär sex veckor efter deras sista
trohetsförsäkringar till konungen. Därifrån utfärdade Kopparbergsmän och
menig allmoge i Dalarne den 6 mars ett öppet brev till Närke
likaledes under landets sigill. Man erinrade om det gamla
»samhållet och sambundet» dem emellan och hela Sveriges rike,
påminde om konung Kristians trolöshet och grymhet och
tillkännagav, att den menige man ovan Långheden ej längre ämnade
tillstädja Sveriges fördärv utan »nu strax med det första» ville
hjälpa till, att däner eller jutar hädanefter ej skulle ha någon
framgång eller främja sin vilja; den, som ej ville understödja
rörelsen, tillades hotande, skulle straffas som en förrädare: »Så
mana vi eder att vara med oss och fria eder och edra barn, som
trogna Sveriges män tillförne gjort.» Fåfängt avsändes motbrev
från olika håll, från Melen, från Stockholm, från andra landskap
eller härad, att de ej skulle göra sig till ärelösa män för några
fredlösas skull; uppviglingsbrev och skrivelser av motsatt
innehåll korsade varandra. Men det lyckades icke att stänga de
fredlösa inom Dalarnes gräns.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
