Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS FÖRSTA SKEDE
Gustav Eriksson återkom inom kort
och övertog ånyo befälet. Han övade
sitt ovana folk i vapnens bruk, lärde dem
att smida bättre spjut och skaffade sig
penningar genom att i Hedemora låta slå
klippingar, fyrkantiga myntstycken av
kopparblandat silver, liknande Kristian II:s. Det blev ett par år
Sveriges nästan enda cirkulerande mynt.
KLIPPING AV KOPPAR.
Det gällde nu ett angrepp på Västerås, som Henrik von
Melen av någon anledning vid denna tid lämnade. Över själva
knektarna förde den tyske hövitsmannen Reinwald von
Heidersdorff det närmaste befälet, men den högsta ledningen skulle
utövas av mäster Didrik, vilken nu liksom alltid genom brutalitet
och grymheter åstadkom split och väckte förbittring. Han
tilltvingade sig genom hotelser tillträde till slottet samt lät avrätta
dem, som mottagit detsamma av Melen och lovat att hålla
det honom personligen till handa. Han hotade att bränna upp
Kopparberget, Silvberget och hela Dalarne och spridde
därigenom skräck och fasa omkring sig.
Svenskarna tillämnade ett dubbelt anfall på Västerås. Peder
Uggla skulle nämligen med en skara väster ifrån rycka mot
staden. Han blev emellertid i Köping, där han och hans folk tagit
sig ett grundligt rus, överraskad av hövitsmannen på Örebro
Anders Pedersson; han själv blev dödad och många med honom.
Utgången berodde sålunda ensamt på Gustav Eriksson. Han
kom med sin krigsmakt dragande norr ifrån förbi Romfartuna
kyrka och över Badelundsåsen i närheten av Västerås.
Heidersdorff ville mottaga anfallet i en fast ställning utanför staden
men tvingades av Slagheck att med sina ryttare spränga mot
den nedtågande fienden. De mottogos med fällda lansar, en mängd
hästar genomborrades, ryttarna grepos av skräck, flydde och bragte
i oordning fotfolket, som ännu stod uppställt framför staden. Detta
flydde i sin tur och sökte skydd i svartbrödraklostret, som låg på en ö
mellan två grenar av Svartån, medan besättningen på slottet sköt eld
på staden, som till stor del brann ned. Svenskarna följde efter de
flyende och trängde från två håll in i Västerås samt erövrade fiendens
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
