Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
på hans eriksgata, då han ämnat avliva alla de bästa bönderna,
hugga hand och fot av de andra eller skära näsan av dem eller
skära upp munnen intill öronen o. s. v. »De äro konstiga där
i landet att göra vad tidende och rykte dem lyster bland
allmogen», skrev helt missbelåten en av danskarna.
Kristian II:s egen framfärd kunde väl givit anledning till
hemska berättelser, som utan att överdrivas ingåvo skräck, och
inom regeringen i Stockholm fanns fortfarande en person, som
också kunde giva näring åt en uppskrämd fantasi: mäster Didrik
Slagheck. Regeringen var inom sig söndrad. Gustav Trolle
och biskop Jens Beldenacke stodo emot mäster Didrik och gåvo
honom skulden för alla olyckor. Det var hans förskräckliga
hotelser, hans ständiga »anskriande» om stegel och hjul, som
gåvo stoff till många av de vilda ryktena; han säger
uppenbarligen, hette det en gång, att han väjer icke mer att taga en
biskop från halsen än en hund; han är utropad över alla landen
som en missdådare, och var man säger, att detta upplopp och
örlig är en rätt Guds hämnd. De främmande legoknektarna
foro ock vilt fram och ökade förbittringen.
Efter olyckan vid Västerås måste också regeringen taga sin
tillflykt till löften och proklamationer. Den 12 juni
underrättade sålunda Gustav Trolle menige man, att han åtagit sig
hövitsmanskapet i Sverige; han lovade, att riket skulle komma i
infödda svenska mäns händer, han utlyste ett allmänt möte till
mitten av juli, där envar skulle få andraga sina klagomål över
fogdarna, och sökte söva de oroliga sinnena till ro med ljuvliga
löften om svenska fogdar, sankt Erik konungs »beskrivna lag»
samt fullt upp med humle och salt. Han sökte strax därefter
genom löfte om amnesti vinna Gustav själv, och man lät dennes
mor, fru Cecilia, och moster, Kristina Gyllenstierna, skriva honom
till för att avråda honom från hans förehavande. Allt
naturligtvis förgäves. Men en vecka efter det nämnda öppna brevet till
Sveriges folk avgav ärkebiskopen till Kristian II, som undrat
över att det ej gick lika lätt nu som i herr Stens tid att stilla
allmogen, en objektiv skildring av den »stora villa», som spritt
sig över hela landet och dagligen ökades, samt framhöll
nödvändigheten av att en svensk lekman övertoge hövitsmanskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
