Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 1. Gustav Vasas ungdom. Befrielsekrigets första skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS FÖRSTA SKEDE
och han hade ingen annan att föreslå därtill än Ture Jönsson,
densamme som kort förut skrivit ett villkorligt uppsägelsebrev
till konungen — man var i sanning bragt till det yttersta —,
och en månad senare gjorde regeringen och Kristian en ännu
svårare förlust genom biskop Brasks avfall.
Redan innan den utsatta anståndstiden gått till ända, hade
den gamle kyrkofursten funnit sig föranlåten att träffa en
överenskommelse med Upplandens unge hövitsman. Den 25 juli
1521 avslöts en dagtingan dem
emellan, karakteristisk för ögonblickets
ställning. Biskopen skulle få tid på
sig att före den 15 augusti uppsäga
Kristian sin trohetsed; han skulle
hädanefter vara en god svensk man
och hjälpa till att skydda sitt
fädernerike. Gustav lovade å sin sida
att ej giva någon förläning i
Östergötland utan »hans Nådes» samtycke,
ej göra någon dagtingan med
utländsk herre eller andra, utan att
hans Nåde vart åtspord och
innesluten, att försvara alla den helga kyrkans privilegier,
personer och ägodelar, »så länge jag lever», att vara hans
Nådes vän i nöd och lust och aldrig övergiva honom, så länge
han själv var Sveriges rike huld och trogen o. s. v. Nu
kunde Gustav med lugn infinna sig i Östergötland, och när
vårfrudagen gått till ända, hölls i Vadstena en herredag, där
ombud för Götalands ständer voro samlade och där Gustav Eriksson
utkorades till Sveriges rikes föreståndare, mot vilken
populära titel han utbytte de växlande han förut burit. I
sammanhang därmed förenade sig de närvarande av rikets råd att »göra
ett med den menige man i Sverige till att förekomma rikets
och alla deras fördärv». Det berättas, att redan nu
konunganamnet skulle erbjudits Gustav men att denne därtill skulle
svarat »kort nej». Om något sådant verkligen förekommit, var han
alltför klok att innan rikets fullständiga befrielse antaga en
dylik titel och åtaga sig därmed följande ansvar och avund. Mel-
GUSTAV ERIKSSONS SIGILL FÖRE
TRONBESTIGNINGEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
