Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 2. Lybecks ingripande. Befrielsekrigets senare skede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGETS SENARE SKEDE
ryktbart. Den ingrep på de mest skilda områden,
undervisningsväsendet, kyrkans egendomsförvärv och förhållande till
påvestolen, rättsskipningen, näringslivet, böndernas ställning,
levnadssättet och sederna. Den avsåg att stärka konungamakten gent
emot de privilegierade stånden men hade även ett
människovänligt eller folkligt syfte — den sökte förbättra bondens ställning
på de danska öarna och hejda den insmygande livegenskapen.
Den var i vissa delar framsynt men på samma gång våldsam,
bröt i många stycken mot gällande lag och hävd och uppbars
icke av någon verkligt stor karaktär. Den bragte de
privilegierade stånden i harnesk, och dess välgörande verkningar kunde
först på längden göra sig gällande för de icke eller mindre
privilegierade; tvärtom var det för ögonblicket endast i dryga
skatter och krav på ständigt nya uppoffringar, som dessa fingo
smaka frukterna av konungens verksamhet. Sveriges kuvande
var ett tungt arv från företrädarna, och framgången hade varit
mycket dyrköpt; det åter utbrytande upproret därstädes hotade
nu att göra alla resultaten om intet och ställde i utsikt nya
krav, för vilka ingen samhällsklass gick fri. Och vilket
förtroende kunde man skänka denne skuldbelastade konung, som
helt och hållet saknade sinnets jämvikt och den karaktärens
styrka, som erfordrats för att hålla lidelserna i tygeln? Blodbadet
i Stockholm och de ändamålslösa grymheterna under nedresan
hade även i Danmark gjort det värsta intryck; det onda ryktet
spred sig över Europa och trängde ända fram till Rom, där
konungen förgäves genom oförsynta och enfaldiga lögner sökte
giva ett sken av berättigande åt blodbadet men där en svensk
man bibringade påve och kardinaler riktigare uppgifter. En
påvlig legat, gråbrodern Francesco av Potenza, avsändes verkligen
till Norden, och det blev för Kristian II nödvändigt att utleta
ett försoningsoffer. Valet föll efter nägon tvekan på den
avskydde och eländige Didrik Slagheck. Nyss förut hade konungen
upphöjt gunstlingen på Nordens främsta ärkebiskopsstol — det
var ett hån mot all politisk och moralisk anständighet. Nu
ställdes han inför rätta och fick i början av år 1522 med en
hemsk död försona sina brott. Men vem kunde svara för att
1 En stad i södra Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
