Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPGÖRELSEN MED. LYBECK
fann lämpligt att ursäkta de senaste skrivelserna om anslutning
till Danmark därmed, att man varit i okunnighet om det svenska
konungavalet. I januari 1524 återkommo omsider de överlevande
av de fångna svenska kvinnorna till Sverige, främst bland dem
Kristina Gyllenstierna; Gustavs moder och hans ena syster hade
under fångenskapen avlidit i Köpenhamn. Ett par tvisteämnen
mellan de båda rikena hade på detta sätt avlägsnats.
Men ett nytt och. allvarligare uppstod i stället. År 1522
ännu herre över Kalmar, Öland och en stor del av Finland,
hade Sören Norby sett den ena fästningen, den ena landsdelen
efter den andra ryckas sig ur händerna utan att kunna göra
något för deras bevarande. Nu var han inskränkt till Gottland,
och det var också allt land, varöver hans herre kunde förfoga.
Gud vare klagat, kunde Norby en gång med skäl skriva till denne,
att det är så vida kommet, att ers Nåde icke har mera fritt än detta
arma land. Men på Gottland fann sig Norby väl, och med den
blandning av riddersman och fribytare, som numera utmärkte
honom, förde han där ett friskt liv efter sitt sinne, uppbringande
de handelsfartyg, som passerade ön. Han skrev sig ut, sades
det, för Guds vän och all världens fiende. Det var hans hälsa,
anfördes ett annat talesätt av honom, att lukta och röra i
köpmännens kramkistor, i synnerhet lybeckarnas. Visby stad blev så
uppfylld med kramgods, kläde, specerier, lärft, kryddor, vin, öl
o. s. v., att »det.var gruveligt avsäja». Skeppen lämnade han tomma
eller med onyttig barlast tillbaka åt köpmännen, som mist
godset, bad dem löpa hem och vara välkomna igen med mera slikt.
Hela Östersjöhandeln var hotad, och målet med Lybecks alla
uppoffringar var icke vunnet, så länge Norby satt kvar i sitt
rövarnäste på ön. Under hösten 1523 mottog konung Gustav
från Lybeck den ena uppmaningen efter den andra att fördriva
Norby, och man sparade ej på smicker eller löften. »Gemene
köpman» i hansestaden erinrade om huru de hjälpt honom till
kronan i Sverige; nu hade de endast Norby att frukta i Östersjön;
de hade utrustat ett antal örlogsskepp, några för sin räkning, ett
par för konungens, och ämnade med hans hjälp tillintetgöra den
nye tyrannen samt bringa Gottland åter under kronan Sverige;
andra ville, att ön stannade hos Danmark, »vilket efter vår
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
