Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
mening icke skulle vara gott i tillkommande tider för Sveriges
rike och den gemene köpman». En av de ivrigaste tillskyndarna
var den gamle vännen Herman Iserhel, som redan före
Stockholms erövring påmint om saken: Gottland vore för Sverige »en
skön klenod», köpmannen i Lybeck, som med tio skepp gjort
Gustav till Sveriges herre, ville ytterligare vara honom
behjälplig, att han skulle vinna »låset till Östersjön» och bliva en
väldig konung — »käre herr Gustav, en dag är nu värd hundra».
Men även rådet i Lybeck ställde sig i början sympatiskt till
företaget. Ännu i februari 1524 uttalade sig en av stadens
borgmästare i brev till Gustav Vasa i samma riktning: »give Gud,
att Gottland komme till det lovliga riket Sverige, dit det med rätta
hör». Planen saknade icke heller förespråkare i Sverige, främst
bland dem biskop Brask, som påverkades icke blott av längtan
efter inkomsterna från ön, som tillhörde hans stift, utan även
av fosterländskt intresse och av vad han ansåg vara Sveriges
rätt. Höstexpeditionen 1523 uteblev emellertid. Gustav Vasa
hade sänt en del av knektarna från Kalmar för att deltaga i
Malmös belägring, och av fruktan för den hotande faran från
Kristian II vågade man ej i Lybeck låta de för expeditionen
avsedda fartygen utlöpa.
På riksdagen i Vadstena i januari 1524 tillstyrktes expeditionen
ånyo, och i februari synes den ha varit en beslutad sak.
Förberedelserna påskyndades måhända genom Herman Iserhels ankomst.
Gustav Vasa sökte längre fram framställa saken så, som om han haft
de största betänkligheter mot detsamma och endast låtit övertala
sig av Herman Iserhels förespeglingar och försäkringar, bland annat
om några års uppskov med skuldens betalande, samt genom
påtryckning av sina egna rådgivare, som till sist dragit fram »gamle
herr Stens» exempel och prisat denne för att han icke var rädd
av sig. Det är icke heller alldeles osannolikt, att konungen endast
med tvekan bestämde sig för det vanskliga företaget, och de
ekonomiska förhållandena torde starkast ha talat däremot. Det blev
i själva verket nödvändigt att än en gång tillgripa
utomordentliga åtgärder. Av biskop Brask krävde konungen minst 100
man samt 200—300 mark lödigt silver och ansåg till och med,
att biskopen, som hade direkt fördel av erövringen, borde bidraga
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
