Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - I. Unionens upplösning - 3. Uppgörelsen med Lybeck. Gottland och Malmö recess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPGÖRELSEN MED LYBECK
med halva kostnaden. En ny gärd äskades från kyrkor och
kloster, »vad som ännu kunde vara kvar i deras gömmor», ehuru
den endast med svårighet kunde indrivas, och konungen själv,
berättas det, måste skicka största delen av sitt bordssilver till
myntet för att förvandla det till »goda, vita rundstycken». Frälse-
och köpstadsmän i Östergötland fingo, om de så ville, lösa sitt
folk med penningar, 20 mark örtug eller 20 lod silver för
karlen. På detta sätt kunde man hopbringa en krigsstyrka, som
uppgives till »väl 8,000 man». Till överste hövitsman, amiral
och fältherre utsågs Berend von Melen, som ännu stod högt i
gunst. Krigsfolk och fartyg samlades i Kalmar, och den 14
maj avseglade expeditionen. Efter några dagar var den framme;
Norby måste inskränka sig till försvaret av staden och fästningen,
medan det öppna landet utan svårighet intogs och allmogen
hyllade svenskarna. Från Lybeck gjordes tillförsel av livsmedel
till dessa, men någon annan hjälp därifrån synes icke ha hörts
av, åtminstone ingen väsentlig. Man började förlora intresset för
Gottlands återförening med Sverige och funderade i stället på,
om det ej läte sig göra att på ett eller annat sätt bringa ön i
egna händer. Frågan inträdde på sommaren 1524 i nytt skede.
Den svenska expeditionen till Gottland hade i Danmark
gjort ett djupt intryck. Sedan ön 1408 blivit igenlöst från Tyska
orden utan närmare angivande, vilket rike den skulle tillhöra,
hade den upprepade gånger varit föremål för tvist. Sveriges
historiska rätt var obestridlig, Danmark kunde beropa sig på
erövringens, och det hade av olika anledningar blivit en
hederssak för de båda rikena att icke släppa sina anspråk. Med
undantag av de årtionden, då först Erik av Pommern, längre fram
Ivar Axelsson Tott härskade över ön, hade den faktiskt tillhört
Danmark. Två gånger, 1449 och 1487, hade svenskarna varit
nära att sätta sig i besittning av densamma, men båda gångerna
hade danskarna fått försprånget, och sedan 1487 hade Gottland
oavbrutet haft danska hövitsmän. När nu faran för en svensk
erövring ännu en gång syntes vara överhängande, vände sig
Norby till Kristian II och bad om förhållningsorder. Konungen
svarade, att om han icke innan den 8 september finge
undsättning, borde han inlåta sig i underhandlingar men under alla
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
