Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 1. Inre förhållanden 1523-1524. Svenska kyrkan och påvestolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INRE FÖRHÅLLANDEN 1523—1524
att de skulle vara redo att gå i fält, när riksföreståndaren så
äskade, och de ville fortfarande åtnjuta samma frihet. Liknande
förhållanden förekommo kanske flerstädes. Städerna voro
obetydliga, huvudstaden särskilt förödd, och därjämte hade Sveriges
fattiga köpmän och skeppare i Lybeck fått en fruktansvärd
medtävlare. Mitt i all denna förvirring och nöd stod den unge
konungen omgiven av svårigheter och pockande krav på alla håll.
Av naturen otålig ända till handgriplighet och misstänksam,
blev han det ännu mera genom de yttre omständigheternas
tvång. Det är förklarligt, om han lyssnade till viskningar än
från ett håll, än från ett annat och skaffade sig kunskapare runt
om i landet. Han fann inga fasta former före sig. Huru skulle
han, en i statsmannavärv oskolad adelsjunker, av naturen
självtillräcklig och av erfarenheten lärd att reda sig med första bästa
utväg, kunnat få någon aktning för dylika? Rättsskipningen
var flerstädes förfallen, någon allmänt vedertagen lag fanns icke,
kan man säga; i månget härad hade man i åratal saknat
både domare och lagbok. Huru skulle han kunnat förvärva
aktning för lagens bokstav till på köpet bland ett folk, som ännu
var vant att i många fall självt taga sig rätt? Alltför ofta
nödsakad att i brist på bättre begagna sig av talets makt, hade han
tidigt utvecklat en utomordentlig färdighet att draga nytta
därav. I den medfödda förmågan att väl lägga sina ord, vare sig
muntligt eller skriftligt, fann han sig snart äga en av sina
största tillgångar, som han också hänsynslöst använde med en
fördomsfrihet i fråga om sin egen bundenhet därav, som på oss
verkar överraskande. Med dessa egenskaper och med en dåtida
svensk adelsmans hela månhet om godsförvärv förenade han
emellertid vad ej alla gjorde: en varm fosterlandskärlek och en
klar blick för vad det hela, vad riket krävde. Satt att styra
ett folk, sedan länge ovant att underordna sig en hela landet
omfattande offentlig myndighet, fann han snart, att han själv
måste räcka till överallt. Också fingo de konflikter, i vilka
han råkade, gärna en personlig karaktär. Olycklig han, om hans
krafter i sådana fall svikit; han hade då gått till mötes samma
öde, som drabbat mer än en av hans föregångare bland Sveriges
regenter och folkledare; han var fullt medveten därom och ville
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
