Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 1. Inre förhållanden 1523-1524. Svenska kyrkan och påvestolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
ej underkasta sig något sådant. Men olyckliga också de, som
trädde i hans väg; han kände ej skonsamhet. Det blev på detta
sätt med nödvändighet ett personligt regeringssätt, där
konungen, viljestark och målmedveten, icke tvekade att, när
omständigheterna så föranledde, genombryta de former han själv danat.
Liksom företrädarna måste konungen i sin tjänst taga en
kansler för skrivelsers uppsättande och expedierande, för vården
av sitt sigill. Innehavarna, i regeln liksom förut tagna ur det
andliga ståndet, växlade rätt ofta under de första åren. Kring
dem samlade sig några skrivare, och början var gjord till ett
kansli vid konungens hov. För den tyska korrespondensen
tjänstgjorde under en följd av år en tysk skrivare, Wulf Gyler, då och då
använd även på en beskickning, ty det var ont om lämpliga
diplomater. I spetsen för utgifts- och uppbördsverket
anställdes en »kammarmästare» med sina skrivare. Härtill inskränkte
sig de första årens anspråkslösa centrala förvaltningsorgan. En
viss ordning infördes emellertid genast; avskrifter av de
kungliga skrivelserna började införas i ett »registratur», då det ju
kunde vara av vikt att lätt få veta, vad som förut åtgjorts i ett
mål. Därjämte framträder redan tidigt, ända från det nya
konungadömets första år, såsom förtrogen rådgivare en annan person.
I Strängnäs hade konungen, om icke förr så vid valriksdagen,
gjort bekantskap med domkapitlets dåvarande främste man,
ärkedjäknen Laurentius Andreæ eller mäster Lars, såsom han
vanligen kallades, en redan till åren kommen, världserfaren, berest
och studerad man. Under den blygsamma titeln av sekreterare
finner man honom 1523 i konungens tjänst samt åtminstone året
därpå som medlem av rikets råd. Då samtidigt kanslerer
funnos i tjänst, måste titeln ha haft en särskild betydelse, måhända
den ordagranna av »hemligt råd». En ministers ställning synes
mäster Lars verkligen ha intagit, ehuru man mera skymtar än
i detalj kan följa hans verksamhet. Mest betydande blev denna
tvivelsutan i fråga om kyrkan och reformationen, och vi skola
längre fram i sammanhang med sistnämnda rörelse återkomma
till honom.
På tämligen täta möten i mellersta Sverige, i Mälardalens
eller Östergötlands städer, rådgjorde konungen i yttre och inre
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
