Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 1. Inre förhållanden 1523-1524. Svenska kyrkan och påvestolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKAN OCH PÅVESTOLEN
Rom för att redogöra för ställningen och sedan komma tillbaka
med vidsträcktare fullmakt. Men det dröjde med resan, och
vid höstens inbrott befann han sig ännu i Sverige. Man kan
möjligen skymta anledningen i vad som då inträffade. Redan
den 15 augusti hade Uppsala domkapitel i skrivelse till påven
anbefallt Johannes Magni till ärkebiskop, och i början på hösten
synes han ha blivit vald. Han var nog sangvinisk och fåfäng
att under dåvarande osäkra förhållanden mottaga denna höga
värdighet, som ej skulle bereda honom mycken lycka.
Samtidigt tog konungen ett djärvt steg mot en av de
nyvalda biskoparna. Peder Jakobsson hade skrivit några brev av
innehåll, som ansågs förgripligt eller förrädiskt men numera ej
är närmare känt. Konungen uppträdde inför domkapitlet i
Västerås, framlade breven och tvingade kapitlet, då biskopen ej
kunde försvara sig, att upphäva valet. När domprosten mäster
Knut uppträdde till försvar för sin biskop, blev han likaledes
avsatt. På konungens förslag, säges det, valde kapitlet till
biskop den redan nämnde Peder Månsson, föreståndaren för
Birgittas hus i Rom. Han lyckades förvärva påvlig bekräftelse och
vigdes i Rom, varpå han följande år begav sig till Sverige och
på mötet i Jönköping 1524 intogs i rådet.
I september uppsattes en rad skrivelser till påven,
kontrasignerade av Laurentius Andreæ, vilka nuntien skulle taga med
sig, förmodligen för att överlämnas en och en vid lägligt
tillfälle. I den första framhölls endast nödvändigheten av att för
den svenska kyrkans upprättelse förse de lediga stiften med
biskopar — utan något underkännande av påvens
utnämningsrätt. Skedde detta och återvände nuntien med full myndighet
att reformera »Nordlandens kyrka», lovades honom allt bistånd:
irrläror skulle utrotas, de schismatiska moskoviterna återföras till
kyrkans enhet, lapparna omvändas till kristendomen, ja, hjälp skulle
även göras mot turkarna; om kyrkans frihet skulle konungen
slutligen låta sig vårda, blott sådana biskopar utnämndes, som
förstode att bevara endräkt mellan undersåtarna och så försvarade
kyrkans frihet, att de i intet avseende skadade kronans. I den
andra framhölls nödvändigheten att återbesätta ärkebiskopsstolen,
skildrades i bjärta färger Gustav Trolles missgärningar och re-
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
