Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
handla med honom och Norby i Bleking, skulle man få skälig
betalning. I maj tillkännagav han sin avsikt att helt eller delvis
erövra Sverige och förband sig att till konung Kristian överlåta
erövringarna, och konungen synes hava räknat på att han skulle
komma Norby till undsättning, ehuru därav ingenting blev. I
Nederländerna rustades för Kristian II:s räkning, och från
Nordsjön hotade den beryktade kaparhövdingen skeppar Klemet att
intränga genom Sundet. Under sådana förhållanden förenade
sig emellertid konungarna i Sverige och Danmark om att en
gång för alla göra slut på Norbys stämplingar. Å ömse sidor
utrustade man några fartyg. Danskarna angrepo hans lilla flotta
i Blekingsskären och tillfogade den ett grundligt nederlag, på
samma gång som Tyge Krabbe till lands erövrade Sölvesborg,
varpå Kristian II:s en gång så mäktige och fruktade amiral över
Östersjön måste fly till Finska viken. Efter att här ha företagit
några kaperier tog han sin tillflykt till den ryske storfursten, på
vars hjälp han mer än en gång förut hade räknat, men han fick
ej det mottagande han väntat, och det var endast med möda,
som den tyske kejsaren lyckades utverka åt honom fri avresa.
Han gav sig nu i kejserlig tjänst och slutade sin äventyrliga
bana 1530 genom en krigares död vid belägringen av Florens.
Hans trohet mot sin gamle herre är värd allt erkännande, och
hans ridderliga egenskaper väcka sympatier, men han fördes av
omständigheterna in på en stråt, för vilken äventyr och
plundringar mera blevo mål än medel, och till löftesbrott och
trolöshet, som gjorde honom omöjlig såsom granne eller undersåte.
Redan 1525 hade en av Kristians förnämsta partigängare i
Västerhavet, Norbys like i djärvhet och äventyrslust, den unge Klaus
Kniphoff, lidit en sjörövares död i Hamburg. För ögonblicket
var det till ända med försöken att för den fördrivne konungens
räkning återtaga hans riken med våld, och de underhandlingar,
som samtidigt hade förts för att genom fredlig uppgörelse öppna
åt Kristian II eller åtminstone åt hans son en utsikt att komma
i besittning av Norge och Danmark, hade likaledes strandat.
Faran från det hållet var för ögonblicket över. Berend von
Melen underhöll emellertid ännu ett par år förbindelse med den
fördrivne konungen, ehuru han redan nu torde ha trätt i tjänst hos
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
