Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 2. Sturepartiet. Norby och von Melen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS BEGYNNELSER (1520—26)
kurfursten av Sachsen, och Gustav Vasa skulle ännu mer än en
gång finna honom i sin väg, när fara tycktes hota hans krona
eller svårigheter yppade sig för hans politik. Han utfärdade
mot honom ett numera förlorat, tryckt manifest, varpå Melen
1528 svarade med en smädeskrift, full av hat och äreröriga
beskyllningar mot konungen. Kristina Gyllenstierna slutligen
kom efter detta ej mera att spela någon politisk roll. Hon
gjorde på ett eller annat sätt upp saken med sin kunglige frände,
och efter ett år finner man henne trolovad, året därpå (1527)
gift med konungens kusin, Johan Turesson (Tre rosor); hon
träder därmed in i privatlivet och dog först 1559.
REFORMATIONENS BEGYNNELSER (1520—26).
MÖTEN 1526.
Av de stora andliga rörelser, som i södra Europa vid
1400-talets slut hade framkallat en ny världsåskådning och en ny
vetenskap, märktes i Sverige ringa spår. Av renässansens
skönhetsdyrkan och livslust torde man varit alldeles oberörd, och för
humanismens lärda forskning saknades alla inhemska
förutsättningar, sedan Uppsala universitet efter en tynande tillvaro
omkring 1515 utslocknat. Enstaka svenskar hade visserligen sett den
nya bildningen på närmare håll och förvärvat en viss förståelse
för densamma, men att sprida den inom vidare kretsar i Sverige,
därtill saknade de alla möjligheter. Man behöver blott kasta en
blick på den svenska tryckpressens alster under de första fyrtio
åren av dess tillvaro. Och de egentliga humanisterna under
övergångstiden, bröderna Johannes och Olavus Magni, för att icke
tala om de åtminstone humanistiskt berörda biskoparna Hans
1 Av smädeskriften, som ansetts förlorad, upptäcktes nyligen av
docenten G. Carlsson ett exemplar i universitetsbiblioteket i Jena. Se hans
redogörelse i Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1918.
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
