Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
i utlandet och där blivit doktor i kanonisk rätt. Även han hade
länge vistats i Rom, en gång sju år i rad enligt egen uppgift,
och tillägnat sig åtskilligt av tidens humanistiska bildning. Även
han hade önskat att ännu längre få stanna i Rom, och Birgittas
hus hade likaledes en gång lockat honom som en lämplig
bostad och verksamhetsplats. 1505 hade han blivit domprost och
1513 biskop i Linköping. Såsom sådan hade han haft en svår
position under de följande oroliga åren; han ogillade
uttryckligen Sten Stures uppträdande mot Gustav Trolle, hade endast
»nödd och tvungen» deltagit i domen över denne och hade lyckats
rädda sitt liv i november 1520. Men han hade lika litet gillat
Gustav Trolles framfärd i synnerhet de sista åren, han hade
endast med tungt hjärta underkastat sig Kristian II och hade
tidigt begagnat sig av tillfället att sluta sig till den fosterländska
rörelsen. Det var med en viss skicklighet han loverade mellan
skären. I misstro mot danskarna synes han icke ha givit ens
konung Gustav efter. ;
Lyckliga tillfälligheter ha gjort, att Hans Brasks bild står
ganska klar för eftervärldens ögon. Man känner för litet om
hans föregångare och samtida bland svenska biskopar för att
kunna anställa några närmare jämförelser. Vad man kan säga
är, att den svenska medeltidskyrkan i honom får en i många
avseenden betydande avslutning. Hans teoretiska intressen stodo
i jämnhöjd med de praktiska. Han hade studerat och kände
Sveriges historia som få, om någon, på den tiden, och det är hans
anteckningar vi ha att tacka för vår kunskap om »rikets register»
under medeltiden. Till honom vände man sig för att få
upplysning om Sveriges rätt till Skåne och Gottland eller om rågången
mot Ryssland eller om lagens bestämmelser i tvistiga fall. Han
insåg vära landskapslagars betydelse, kände till Västgötalagen
och var måhända ägare till den äldsta nu bevarade handskriften
av densamma. Hans instruktion för en Linköpingskanik, som
reste utrikes 1524, är berömd. Denne skulle bland annat studera,
huru saltådror upptogos, järntråd droges och vatten vindades,
papperskvarnar och glasmakarämbete, skillnaden mellan verkligt
guld och »alkemiskt» m. m. d.; om han stannade i Rom, skulle
han taga kännedom om icke mindre påvliga kansliets metoder än
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
