Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONENS BEGYNNELSER (1520—26)
apotekens piller- och drogtillverkning; därjämte borde han lära
språk, både italienska och franska — biskopen beklagar, att han ej
haft tid att lära det senare —, taga reda på prisen för boktryck i
Paris samt för allt i världen akta sig att gå i borgen.
För sitt fäderneslands förkovran hade biskopen varmt intresse,
för den andliga odlingen icke mindre än för den materiella. Han
anlade ett tryckeri i Söderköping och intresserade sig för
utländska arbetens överflyttande till svenska, på det att den adliga
ungdomen »finge understundom något annat att göra än alltid
ligga i ölstopet». Han införskrev rosmarin, timjan och basilika
för sin trädgård och anlade saltpannor för att hemma skaffa
tillgång på den dyrbara nödvändighetsvaran. Han insåg Lödöses
betydelse som hamn vid Västerhavet och sände bidrag till dess
befästning, liksom han intresserade sig för en kanal mellan Vänern
och Vättern. Han såg med livlig sympati de handelsförbindelser,
som inleddes med holländarna, och uppgjorde grunddrag för
deras ordnande till Sveriges båtnad. Men med alla dessa
skiftande intressen var Hans Brask en kyrkans furste; han var
orubbligt tillgiven den institution, som gjort honom, borgarsonen, stor,
och han sökte lösningen även på politiska och juridiska frågor
i Rom. Kyrkan och ridderskapet voro jämte konungen rikets
stödjepelare; på de förra berodde dess frihet, ty allmogen måste
alltid utgöra sin årliga skatt, och kronans inkomst finge icke
förminskas; bleve kyrka och ridderskap fördärvade, komme
ordningen snart till kronan, när de voro borta, som skulle hjälpa
till med försvaret i nödens stund: så uttryckte han sin
samhällsuppfattning. Andligt och världsligt frälse måste bliva vid makt,
och så höll han på bådas skattefrihet. Också ålade han den
nyssnämnde Linköpingskaniken att utrikes göra sig underrättad
om ståndens friheter i olika länder: »om konungarna äga allt,
som tillhör undersåtarna, och om undersåtarna icke ha rätt att
säga emot, när de alltför hårt betungas — vi tala stort om rikets
frihet och veta dock intet, var hon finns igen»; i andra länder,
även i arvriken, ha kyrka och ridderskap mycket större friheter
än vi, »som hetas bo i ett fritt valrike». — För
missförhållandena i den svenska kyrkan var han dock icke alldeles blind. I
biskopsfrågan ogillade han åtminstone de stora penningekraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
