Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTEN 152 6
funnit en mottaglig jordmån. Med intryck från striden med
Gustav Trolle, med minnen från dennes företrädare kunde han
naturligtvis från statspolitisk synpunkt ej annat än utdöma
biskoparnas världsliga makt, och den nya uppfattningen öppnade
därjämte en lockande utsikt att få inträda som arvinge till deras
överflöd. Även den andra reformatoriska läran om kyrkan
såsom de kristtrognas samfund och kyrkans egendom såsom
församlingens slog an på konungens praktiska sinne. Var
egendomen församlingens, i främsta rummet till för de fattigas skull,
vore det ej för mycket, att den även kom det fattiga riket till
godo, när det behövdes. Det är sant, att ur denna teori
följdsatser kunde dragas och verkligen drogos rakt motsatta
konungens syften. Var det så, att kyrkoegendomen var församlingens,
så kunde denna göra anspråk på att fritt förfoga över densamma;
flerstädes gjordes också motstånd mot kyrkobeskattningen, såsom
biskop Brask med viss skadeglädje ej underlät att framhålla.
Konungen måste också mer än en gång förklara och medgiva
lindringar, varvid han icke aktade för rov att låta biskoparna
bära skulden, som sökte skjuta tungan över från sina rika
biskopsbord på de fattiga landsförsamlingarna.
På en herredag i Vadstena i januari 1526 äskades och
beviljades en ny gärd av kyrkan, denna gång två tredjedelar av
sockenkyrkornas tionde. men på samma gång äskades en gärd
av städerna. Som orsak anfördes nödvändigheten att avbetala
något på den stora skulden till Lybeck. Därjämte behandlades
andra ärenden. Här utfärdades sålunda vad som blivit kallat
Gustav Vasas adelsprivilegier. De innehöllo endast ett
medgivande, att rikets råd skulle äga rätt att uppbära konungssaker
eller böter av sina landbor; ridderskapet och frälset »utan råds»
fick samma rätt men endast efter konungens behag eller särskilda
medgivande, vilket visserligen sedermera i många enskilda fall
frikostigt gavs. Rådet för sin del avgav en försäkran med
avseende på möjligheten av ett konungens giftermål med en utländsk
furstedotter, att man skulle giva henne morgongåva, mer och
icke mindre än i Sverige dittills varit plägsed, samt att av sönerna,
om det bleve sådana, den äldste, om han därtill vore passande,
eller ock någon av de yngre, om han vore mera lämplig, skulle
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
