Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 3. Reformationens begynnelser (1520-26). Möten 1526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
vara närmast till regeringen — ett snarlikt löfte hade givits i
Danmark 1524 — samt döttrarna vid deras giftermål förses
med brudskatt. Därmed var ett löfte avgivet för en framtida
dynastis betryggande. Det vart därjämte avtalat, att konungen
nästa sommar skulle låta kröna sig, och för ändamålet pålades
en kröningsgärd, men båda delarna uteblevo.
Ännu ett steg, för framtiden förebådande, togs i början på
detta år mot klosterväsendet. På herredagen i Vadstena anförde
konungen inför rikets råd klander över det gåvobrev på Gripsholm,
med vilket hans faders morbror, Sten Sture d. ä., grundat
Mariefreds kartusiankloster (1498). Hans fader, herr Erik Johansson, hade,
såsom närmaste arvinge, givit sitt samtycke, fastän nödtvungen.
Rådet erkände konungens rätt, på samma gång det begärde
uppskov med verkställigheten. Konungen var ej obenägen
därtill, men då erbjödo sig bröderna att utrymma klostret och söka
sin tillflykt hos vänner och bekanta, varemot konungen skulle
övertaga dess egendom och skulder. Åtgärden var
uppseendeväckande och framkallade åtskilligt eftertal, som konungen såg
sig föranlåten att vederlägga, men var en fingervisning för vad
som skulle komma att ske, och redan detta år fingo andra
personer på anförda grunder rätt att återbörda till kloster donerad
jord.
Rykten och tal av olika slag, om den nya predikan i
Stockholm, om nya seder med ätande och drickande i konungens hov,
om ingrepp i kyrkans egendom, fördes emellertid kring landet,
och konungen infann sig därför själv vid Eriksmässan 1526 i
Uppsala med ett stort följe av hovmän och höll burspråk med
allmogen på Gamla Uppsala högar. Han klagade, berättas det,
över att det var för många lata och onyttiga präster i riket, att
klostren voro fullstoppade med munkar, vilka voro föga bättre
än ohyra, som förtärde den yppersta grödan i landet, och
frågade menigheten, om han icke finge hålla mönstring med dem. Men
han fick ej behagliga svar; allmogen ropade, att den ville
behålla sina munkar oförjagade, efter de själva skulle föda och
fodra dem. Några dagar därefter avläts en programartad
skrivelse till Hälsingland om den nya tron och Luthers lärdom,
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
