Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Grundläggningstiden 1521-1537
- II. Reformationen
- 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
skrivelse till Ture Jönsson, »och såge gärna, att en annan hade
detta omak.»
* *
*
Mötet utsattes till en början att hållas i Söderköping vid
pingsttiden — dit var det ju lättast att komma för biskop Brask
—, men ett par veckor senare ändrades med anledning av den
fortfarande oron i Dalarne orten till Västerås och tiden till
trefaldighetssöndag (mitten av juni); adeln uppmanades att infinna
sig med »hästar, karlar, harnesk och sina bästa värjor» (d. v. s.
vapen). De »friborna frälsemännen» skulle komma »var och en
vid sitt namn», medhavande två förståndiga män från var
köpstad, en borgmästare och en rådman, samt fem eller sex
»märkeliga» bönder från var lagsaga, som voro något förfarna och
kunde giva akt på vad som hades för händer. Med avsikt
synes konungen ha velat underhålla en viss osäkerhet om mötets
ändamål. Oron i Dalarne, den nya »lärdomen» hade omtalats,
intetdera skulle bliva huvudsaken.
Det var en ganska stor samling, som möttes i Västerås,
och ärendenas vikt gjorde, att listor på de närvarande uppsattes
— de första i sitt slag. Närvarande voro 16 världsliga
medlemmar av rådet, omkring 130 frälsemän från olika svenska
landskap, fyra biskopar och några kapitelmedlemmar, ett antal
köpstadsmän från Stockholm och ett tjugutal andra städer, något
över 100 bönder och ett fåtal bergsmän. Därjämte får man
tänka sig som närvarande frälsets väpnade följen med sina
hästar. Det torde varit ganska livligt och sett krigiskt ut i den
lilla landsortsstaden. Förteckningen upptager två bönder från
södra Dalarne, två Kopparbergsmän och en annan bergsman från
landskapets södra del. I det hela hade sålunda dalkarlarna
uteblivit, men de hade ombud närvarande såsom en
underhandlande part.
Konungen vidtog naturligtvis förberedelser till riksdagen,
men med säkerhet känner man ingenting om dem. Per Brahe
berättar, huru han helt oformärkt lät adeln — men även
allmogen — förstå, att vad som av enskilda givits till kyrkor och
kloster skulle få gå tillbaka till släkten igen, och därom synes
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0143.html
