Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS’ RECESS
verkligen ha varit tal redan ett år förut vid Eriksmässan i
Uppsala, vad frälsemännen beträffar, liksom att klostren skulle
lämnas åt en riddersman att förvalta. Enstaka exempel både på
det ena och andra hade för övrigt redan förekommit. Även
händelser i utlandet talade för att våga en dust med kyrkan.
I Danmark hade på en herredag i Odense 1526 bland annat
beslutats, att biskoparna ej längre skulle söka bekräftelse på sina
ämbeten i Rom eller skicka penningar dit för detta ändamål,
och man började där lämna kloster som län åt adelsmän. I
Preussen hade redan 1525 Tyska ordens högmästare markgreve
Albrekt gjort sig till hertig, och i slutet av samma år hade en
evangelisk kyrkoordning där antagits. I Tyskland började
efter det svävande riksdagsbeslutet i Speier landsfurstarna taga
de kyrkliga ärendena om hand och ordna dem i egenskap av
kyrkans översta skyddsherrar. Slutligen hade hösten 1526
fientligheterna börjat mellan påven och Frankrike å ena sidan,
kejsaren å den andra, och den senare hade mot påven vädjat till
ett allmänt kyrkomöte.
Det är sannolikt, att riksdagen öppnades på utsatt tid. Stort
mer än en vecka stod den icke på, midsommardagen äro besluten
daterade. Det berättas, att konungen en av de första dagarna
gjorde ett stort gästabud för de samlade ständerna, där han satte
biskoparna nedanför riksrådet och den »ridderliga adeln», därmed
antydande sin uppfattning av dessa prelaters yttre anseende.
Dagen därpå, berättas det vidare, samlade sig biskopar, prelater och
andra närvarande av prästerskapet i Sankt Ilians kyrka samt
överenskommo efter en livlig överläggning att icke giva sig från
påven eller gilla någon artikel i Luthers lärdom, tills vidare
håällande sig »mellan tu och sju». En protestskrivelse uppsattes,
beseglades och underskrevs samt gömdes under golvet i
domkyrkan, där den några år senare skulle återfunnits.
Någon dag före midsommar hölls det stora sammanträdet
i svartbrödraordens konventstuga, då en utförlig proposition till
ständerna upplästes, möjligen av konungens sekreterare, mäster
Lars Andreæ. Det är ett märkligt aktstycke, avfattat med
fyndighet och kraft, och innehöll i huvudsak följande. Först
tackades ständerna, att de infunnit sig »utan tvivel med stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
