Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
kost och täring»; de hade ej kallats av »någon lätthet utan av
uppenbar nöd och för viktiga sakers skull». Efter en kort
skildring av konung Kristians omilda regering såsom en lämplig
bakgrund för det följande framhölls, huru Gustav till en början i
Vadstena låtit förmå sig att bibehålla hövitsmansdömet och sedan,
när han väl med Lybecks hjälp vunnit en avgörande framgång,
ytterligare låtit förmå sig mot sin vilja att mottaga kronan,
vilket han sedan titt och ofta ångrat — hade han varit kommen
mera till ålders och känt landets lägligheter, hade han
visserligen aldrig samtyckt därtill. Orsakerna voro många, först och
främst att obestånd och förräderi genast började stämplas mot
honom, så till en början av mäster Knut och herr Peder
kansler uti Dalarne. Konungen hade då utlyst ett allmänt möte i
Västerås, vederlagt de gjorda beskyllningarna och förklarat sig
villig att övergiva regeringen men på ständernas bön och
förnyade trohetsförsäkringar behållit densamma. Trots dessa
löften hade ny oro uppstått i Dalarne, där en veterlig tjuv fick
ha sitt tillhåll, som kallade sig herr Stens son och »beskriade»
hans Nåde för allt det ont var, upptog hans skatt, grep hans
tjänare o. s. v. »hela riket till största blygd och nesa». Ehuru
hans Nåde dag och natt vinnlade sig om rikets bästa och hade
där mången vakonatt före, vändes honom dock allt till det
värsta. Och nu följde ett direkt angrepp mot dalkarlarna: de
berömde sig av att ha satt hans Nåde i högsätet, menande att
riket befriats genom deras konst allena samt att de kunde
insätta och avsätta i rikets regering vem de ville; var och en,
som ville börja något obestånd i riket, behövde endast begiva
sig till Dalarne, och så hade man strax »uppstöt och nytt
regemente». »Bör väl övertänkas», hette det, »om Sveriges rike skall
alltid regera sig efter dem och hava den för herre, som
uppsatt varder av Dalarne», och frågades, varför Dalarne skulle hava
det privilegium framför andra att försvara alla förrädare, som
gåve sig dit upp. Därefter upptogos olika klagopunkter mot
konungen och först om de nya och ovanliga »hjälperna», vilka
motiverades med nödvändigheten att underhålla krigsfolk och
betala skulden till Lybeck. Dalarne allena hade vägrat att
deltaga i denna beskattning; frågades med vad skäl de skulle ha
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
