Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS’ RECESS
större frihet än rikets övriga inbyggare. Här voro tyska
sändebud tillstädes, som krävde sin betalning; »måga de goda män
av Dalarne och andra, som sig vilja undandraga, själva handla
med dem och se till, om de ville betalas med uppresning eller
icke». En annan anklagelse gällde den dyra tiden på
nödvändighetsvaror, »salt, kläde, korn och råg», liksom hans Nåde
»vore Gud eller som det vore allt i hans makt». Han hade dock
lagt sig all vinning om att det skulle bliva bättre köp. Vidare
ropades över borglägren i städer och kloster, vilka försvarades
med nödvändigheten att hålla mera krigsfolk än förr varit
vanligt, över att hans Nåde skinnade kyrkor och kloster, från vilka
likväl endast tagits hjälp till lisa för menige man, som själv
dragit det tillhopa, och vilken det tillhörde; över att Gripsholms
kloster nedlagts, som dock var hans Nådes arv och eget. När
allt detta icke hjälpte, beskylldes hans Nåde för att indraga en
ny tro i landet, vilket skedde mest därför, att kyrkans förmän
ville behålla sin forna makt att slå under sig kronan såväl som
ridderskapet och den mene man med sin självdiktade gudstjänst,
så att kronan och ridderskapet näppeligen hade tredjedelen mot
vad präster och munkar, kyrkor och kloster hade. När nu hans
Nåde och andra ville hjälpa fattiga män till rätta mot prästerna,
spridde somliga bland dem ut ryktet, att konungen ville draga
in en ny tro, att man åt kött om fredagar, föraktade jungfru
Maria m. m., vari de uppenbarligen ljögo — allt för att få bliva
vid sitt gamla välde, herradöme och överdådighet. Väl bekände
hans Nåde, fortsatte framställningen, att han lät predika rena
Guds ord och evangelium, det vår Herre själv befallt haver,
han hade ock en del av samma predikanter tillstädes beredda
att i allas närvaro stå till svars för sin lärdom, om den vore
rätt eller orätt. Lika lögnaktig var beskyllningen, att konungen
icke ville lida några präster i landet, han aktade dö som en
kristlig man och visste väl, att man ej kunde vara dem förutan,
sådana nämligen som gjorde sitt ämbete fullt. Men huru man
skulle förfara med de övriga, därom begärde konungen
ständernas råd. För alla dessa stycken vore hans Nåde beredd att
stå till svars och rätta inför ständerna och bad var och en
dristigt framföra sina klagomål, men som han icke visste sig ha
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
