Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄSTERÅS’ RECESS
över vilka konungen klagat, och en redogörelse för de
botemedel, om vilka ständerna kommit överens. För att bota den
första bristen lovade de att var i sin stad hjälpa till med att
straffa dem, som ville åstadkomma obestånd i riket, vare sig i
Dalarne eller annorstädes. För att bota den andra bristen
samtyckte de, att kronans ränta skulle upprättas med biskopars,
domkyrkors, kanikers och klosters, efter densamma »kommit
från rikets inbyggare med herrarnas stadfästelse», samt att
biskoparna, efter de fordom varit för mäktiga, hädanefter ej skulle
rida med flera karlar än konungen bestämde. Vad som var över
i deras uppbörd skulle tjäna till att föröka kronans inkomst,
efter överenskommelse; därjämte skulle de antvarda honom sina
slott och fästen; på samma sätt skulle ske med domkyrkornas
och kanikernas ränta; ränteklostren skulle anförtros åt en
»riddersmans man», som skulle hålla klostret vid makt och för
överskottet göra konungen tjänst med borgläger eller eljest. Här
berördes även frågan om sakören eller böter, men blott som
om det gällt klostrens underhavande. För att bota den tredje
bristen hade alla samtyckt med konungen, att adeln skulle
kännas vid de gods, som givits, köpts eller pantsatts under kyrkor
och kloster efter kung Karls räfst (1454), sedan fullgiltig
bevisning anförts på tinget; skattejord skulle med undantag av
prästbolen i Norrland gå tillbaka, huru länge den än varit borta.
För att bota den fjärde bristen samtyckte alla, att båda
parterna skulle i ständernas närvaro disputera, vilket också skedde
innan recessens beseglande.:. Och som de därav icke funnit
annat, än att den så kallade nya lärans män predikade Guds
ord, lovade de att stilla det rop, som kommit ut, och bådo, att
Guds ord måtte allestädes »renliga predikas». Allt detta lovade
ständerna att hålla vid makt både för egen och de
hemmavarandes räkning. Om någon, vem det månde vara, söndrade sig
därifrån, skulle de envar hjälpa till, att han straffades.
I en särskild akt, utfärdad samma dag, instämde de
närvarande biskoparna och kapitelombuden i besluten angående bi-
1 Disputationen lärer ha gällt tre punkter: 1) den påvliga avlatshandeln; 2)
biskoparnas världsliga makt; 3) att ingen människa kan stifta någon lag, efter
vilken själen har att rätta sig.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
