Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
skoparnas slott samt deras, domkapitlens och kanikernas
överflödiga inkomster, mest för att den misstanken skulle stillas, att
biskoparna med sin makt och sina slott kunde bliva konungen
till fara, och förklarade sig vara till freds, huru rika och fattiga
hans Nåde ville hava dem.
Om antagande av en ny kyrkoordning synes det icke varit
tal, förmodligen av flera anledningar. I stället uppsattes en så
kallad ordinantia, en rad tämligen planlöst ordnade punkter
»om det regemente, som kyrkans personer härefter hava skola»,
för att begagna ett konungens uttryck, och avsedda till ledning
för andliga och världsliga myndigheter; de tillställdes också ett
flertal sådana. De flesta punkterna rörde dels vissa biskoparnas
befogenheter, dels och kanske i främsta rummet
sockenprästernas förhållande till deras sockenbor, men även några andra
förhållanden berördes. Det hela är otympligt och i hast avfattat,
konsten att redigera en lag kände man tydligen icke.
Biskoparna skulle visserligen »besörja sockenkyrkorna» med präster,
men konungen ägde eventuellt rätt att kassera valet, bland
annat om den utsedde icke ville eller kunde predika Guds ord.
Prelaturer, »kanonier» och prebenden skulle icke besättas, med
mindre konungen åtspordes. Vidare ordnades förhållandet med
böter eller sakören, som ådömts och som biskopen brukat
uppbära; för dem skulle hädanefter räkenskap göras konungen:
allmogen skulle ej vara under »tu herrskap». Avgifter för
prästerliga förrättningar skulle ej tagas högre, än kyrkobalken föreskrev.
Likaledes ordnades den andliga domsrätten. Biskoparna skulle
fortfarande döma i giftermålssaker och över präster i andliga
ting eller deras ämbetsutövning, men i världsliga saker skulle
präst söka allmänt ting. Tiggarmunkarnas vandringar eller
»terminationer» reglerades, och slutligen föreskrevs i en punkt, att
evangelium skulle läsas i skolestugor »bland andra läxor». Detta
1 Man har nyligen karakteriserat ordinantian som en kunglig förordning, som
ej stode i organiskt samband med recessen, men utan tillräckliga skäl. I ett kungl.
brev, utfärdat i Skara 1529 i början av oktober, talas om »den Västerås ordinancia
och recess, som de själva (det var fråga om herr Ture Jönsson och biskop Måns
i Skara) med mena frälset, riksens råd och allmogen kring om allt riket
endräkteligen belevat och samtyckt hade». Ördalagen visa åtminstone huru konungen
betraktade saken.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
