Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
källa genom de förestående kontrakten med biskopar och
domkapitel. Men hur obestämt var icke allt annat lämnat!
Utbrytningen ur den allmänna katolska kyrkan var ej direkt uttalad,
det var endast slut med påvens ingripande i biskopsutnämningar,
och det hade i många länder varit ett önskemål hos goda
katoliker; faktiskt hade likväl brytningen skett. Vissa stadganden i
den kanoniska rätten hade upphävts, men direkt nämndes den
icke. Man hade fallit tillbaka till Upplandslagens kyrkobalk,
men att revidera den efter dåtidens krav tänkte man icke på.
Lika litet hade klosterväsendet avskaffats; faktiskt sattes det
på avskrivning. Väl hade endast talats om Guds ords
predikande rent, och man hade skickligt kringgått frågan om
»lutterit». Lika litet hade man berört gudstjänsten eller kulten;
faktiskt hade reformatorerna fått sin verksamhet tryggad. Väl
tycktes vissa bestämmelser, t. ex. om biskoparnas slott och
räntor, mera ha en temporär karaktär; i verkligheten blevo de
för all framtid beståndande. Vad de mera skarpsynta borde
ha insett var, att på konungen berodde den framtida
utvecklingen. För honom fanns det möjlighet att ingripa på snart
sagt alla områden av det kyrkliga livet. Skulle kyrkan kunna
göra någon sin rätt gällande? Det fick framtiden utvisa.
Med verkställigheten dröjdes icke. Redan i Västerås äskade
konungen Tynnelsö av biskopen i Strängnäs och Läckö av
biskopen i Skara. För biskop Brask fick ett antal riksråd gå i
borgen, att han hädanefter aldrig skulle stämpla ont mot
konungen samt att han utan motstånd skulle överlämna
Munkeboda, som ofördröjligen förlänades åt Holger Karlsson (Gera).
Några dagar därefter tog konungen själv Tynnelsö i besittning
och reste sedan ner till Väster- och Östergötland, där kontrakt
uppgjordes med biskopar samt domkapitel och kloster liksom
förut i Svealand. Med undantag av slotten med därunder
lydande hemman samt böterna eller sakörena fingo de förstnämnda
i allmänhet behålla biskopsbordens landbor, tionde m. m., men
skulle betala en viss summa i penningar och varor, och
villkoren synas icke ha varit alltför hårda. I Linköping var
konungen gäst hos biskop Brask. Denne hade återvänt från
riksdagen som en bruten man. Huru olika hade icke allt blivit
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
